Hård men rättvis. Är inte det den klyschigt tillrättalagda men ultimata beskrivningen av en skicklig recensent? Att kunna vara stenhård i sin bedömning av skit även om det finns nobla motiv bakom hantverket.
Men det är inte alltid riktigt så enkelt.

Jag recenserar debutalbumet ”Apocalypse Right Now” från Viktor & The Blood (en text som sedermera hamnade här). Jag tycker det är dåligt. Ganska så ordentligt dåligt till och med.

Musik som handlar mer om fräcka poser och påklistrad attityd än just själva det hörbara attraherar mig sällan. Poser är coolt när de kommer från hjärtat, störtlöjligt när det är något en artist lägger sig till med.

Därför ligger sågen putsad på bordet. Viktor Noréns överdrivna rockstjärneimage får mig inte på fall. Snarare tvärtom. När han tillsammans med ytterligare en Sugarplum Fairy-spoling och en sparkad Mando Diao-trummis försöker göra sjuhelvetes kaxig klubbrock faller det mesta på att yta tycks vara viktigare än innehåll.

Jag vill trycka sågen djupt i köttet.

Men så kommer pressreleasens sista mening som ett välriktat slag mitt i solarplexus.

”Albumet är tillägnat Kristian Gidlund.

Kristian Gidlund. Journalisten och trumslagaren som öppenhjärtligt berättade om sin cancersjukdom och som sorgligt somnade in strax innan sin 30-årsdag i slutet av förra året.

Jag får dåligt samvete. På riktigt.

Det är musik ämnad att hedra någon som hedras bör som jag håller på att sopa undan benen för. Med tanke på all den respekt Gidlund förtjänar känns det konstigt.

Men samtidigt är ju musiken kass. Jag skjuter det dåliga samvetet åt sidan och plockar fram den skinande sågen. Hård men rättvis. Det är musik och inte ädla uppsåt som ska bedömmas.

För någonstans är det ju så att den värdiga hommagen som trion gör till Gidlund är en sak och musiken på ”Apocalypse Right Now” en helt annan. Hyllningen kan hyllas, musiken kan sågas.

På så vis går det alldeles utmärkt att såga den goda saken…även om det långt därinne kanske inte känns helt rätt.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg