Jag såg att våra vänner på Popmuzik.se hade lagt ut en recensions-länk på twitter (om du inte följer dom, följ direkt!) och låttiteln fick mig att stanna upp. För Sent För Edelweiss. Det är inte min favoritlåt med Håkan Hellström. Men det är nog en av alla Hellströms låtar som satt djupast spår i mig. Första gången jag hörde låten live gästade Lars Winterdäck Winnerbäck och det blev ett sånt där blicken-i-golvet-skakandes-på-huvudet-moment.
Andra gången låten träffade mig i hjärtat var när jag stod mitt i ett böljande hav och etthundrafyrtiotusen lungor tömdes på luft med ett gemensamt mål att riva ner alla stjärnor på det Bohuslänska himlavalvet.
Så JA, För Sent För Edelweiss HAR en speciell plats i mitt hjärta.

Så hur ska man då ta sig an Johannes Ågrens version? Ska man tolka det som vilken låt som helst? Ska jag lyssna på den med mina upplevelser tätt intill mig? Jag försöker att ha ett tomt blad och öppna sinnen.

Första sekundrarna av första lyssningen bekräftar min skepsis. Jaha..en SÅN låt. En idol-audition. Rösten..tänk på rösten..Det ska vara snyggt. Jag är där och då beredd att ta fram sågen. Skrika ”HELGERÅN” och aldrig ägna låten en tanke mer.

MEN. FAN! Han spelar helt och fullt på mitt electro-hjärta. Johannes Ågren behandlar låten som att den med enkelhet hade kunnat platsa på en Lilla Sällskapet-platta, den där basgången som pulserar tryggt i bakgrunden, du vet när kroppen får eget liv. När du från början satt med armarna i kors och surade. Vem fan är han att ge sig på Hellströms låtskatt?
Nu sitter jag på stolen och lufttrummar mig genom låten. Hur ska jag tolka det? Gillar jag låten? Har Ågren tagit över mina Edelweiss-minnen? Jag vet inte..ärligt talat..jag vet faktiskt inte.

Men Johannes Ågren har gjort en fin poplåt. Det kan ingen ta ifrån han.
Och ja, den kommer spelas fler gånger här hemma.