Jakob Hellman
Gröna Lund, Stockholm
2014-08-26

Jakob Hellman är lika mycket en myt som en musiker.

Ni kan storyn. Debutalbumet ”…och stora havet” från 1989 fick aldrig någon uppföljare och har sedan dess, med största säkerhet just därför, kommit att betraktas som en klassiker. Sedan dess har det varit mer tal om prestationsångest och scenskräck än om ny musik och Hellmans frånvaro från scenen har bara spätt på mytbildningen om honom och höjt statusen på den där skivan.

Därför är det fullpackat med människor framför Gröna Lunds lilla scen när den åldrande musikanten ger en av sina sällsynta spelningar. Fullpackat med en publik som naturligtvis i första hand är där för att få höra några specifika hitlåtar, men som också hyser en skräckblandad förtjusning och nyfikenhet inför att höra nya låtar.

Nytt Jakob Hellman-material.

hellman5Det blir en märklig afton. Man vet aldrig riktigt var man har Jakob Hellman. Är han obekväm? Är han bekväm? Hans scenuppenbarelse är ganska tvetydig och det enda som är säkert är att han trivs som fisken i vattnet över att vara nygift. Aldrig låter han så lycklig som när han får smaka på orden ”min fru” vid de tillfällen som hans trolovade sedan en månad tillbaka Karolina Hellman bjuds upp på scenen för att delta.

Det sker bland annat i sönderkramade gamla örhänget Vara vänner. En låt som alltid fungerar och som hör till höjdpunkterna även den här kvällen. Givetvis jublas det högt även åt Hon har ett sätt som följs av en ganska själfull och strippad Du är allt jag vill ha.

Kvällens stora höjdpunkt är annars när Jakob Hellman och bandet på ett suggestivt sätt mästerligt gör den legendariska debutens udda fågel Stora havet till en hotfull bit som minner om Thåström. Där slås det an en sträng som sångaren annars har svårt att hitta.

För i sin iver att skapa dynamik slarvar Jakob Hellman bort Tårarna genom att framföra den ensam med en skrällande gitarr istället för att låta kompbandet sätta sina rytmiska former på den och den obeskrivligt färglösa tolkningen av Olle Adolphsons Älskar inte jag dig då förstår jag inte hur den kan beredas plats i en setlist.

Tyvärr är det något som gäller även det nya materialet. Det står sig inte alls vid sidan av låtarna som den stora publiken får nostalgiska rysningar av. Det blir snarare till märkliga transportsträckor utan glans.

Just den här kvällen känns det tyvärr som att Jakob Hellman 2014 gör sig bättre som myt än som musiker. I alla fall av det nya materialet att döma.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras