Granit och morän.
Det är två ganska vedervärdiga ord. Karga. Fula. Färglösa. Men samtidigt väldigt talande.
Som en hoppfull promenad längs Daugava.

Titeln på Lars Winnerbäcks nya singel och kommande fullängdare (släpps 17 juni) kunde inte ha varit tydligare.

Granit och morän.

Det är på något sätt essensen av Lars Winnerbäck och hans verkande.

Samma dag som senaste singeln släpptes förra veckan strosade jag längs med Daugava i den lettiska huvudstaden Riga. Mer passande än så blir det naturligtvis inte.

Det blåste snålt. Temperaturen letade sig knappast högre än fyra, fem ynkliga plusgrader och regnstänken var hela tiden nära från en hotande grå molnbank.

Hela sceneriet avspeglade hur ”Daugava”-skivan (2007) låter. I min mening hans främsta verk till dags dato.

Jag har alltid varit svag för den rödlätte östgöten och hans verklighetsbeskrivningar som inte blir så där käckt glättiga som hos så många andra i hans skrå och kanske just därför är våldsamt träffande. Men hans främsta bidrag till musikhistorien är i mitt tycke (aningen lustigt) ”kontaktannonsskivan” ”Singel” och just ”skilsmässoskivan” ”Daugava”.

Det är alltid väldigt lätt att känna igen sig även om jag personligen skulle ljuga om jag påstod att jag ens varit nära att gräva ner mig i det mörker som Winnerbäck i sina tyngsta stunder porträtterat.

Men kanske håller den timide dysterkvisten mer och mer på att suddas ut. Kanske håller ”Singel”-euforin på att återigen bryta igenom.

lwgranitJag har sällan sett den annars så skygge sångaren mer uppsluppen än när han för en tid sedan stod i Linköping och presenterade sitt nya kulturstipendium. Sällan sett honom se så frisk och välmående ut som på den bild som pryder den kommande skivans omslag.

Efter en ganska lång tid av gråaktigt Daugava-dis, kyliga vindar och deppigt ugglande på skamfilade hotellrum är det kanske dags för något mer livsbejakande och med blicken riktad framåt istället för bakåt (en inställning som för all del kunde skymtas lite här och var även på senaste ansträngningen ”Hosianna”).

Granit och morän är en klassiskt mörk Winnerbäck-trudelutt men ändå med ljus och framtidstro som tillåts sippra igenom. Ganska träffande som om ”Singel” mötte ”Daugava”, som om den nyfikna person som skrev kontaktannonsen förenades och knöt band med den äldre, lite mer cyniske och skilde låtskrivaren.

Det var ungefär så jag funderade kring den färska singeln medan jag strosade längs Daugava.

Granit och morän. Inget kunde vara mer passande.

 

 

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras