Jag är löjligt oinsatt i feministdebatten.
Om man ens vågar säga det?

Fast det här.
Det handlar om musik – inte kön.
För mig.

Självklart blossar frågan upp i år i g e n som en löpeld på sociala medier.
Då är inte ens alla akter släppta. Trots det. Så gnälls det.
Buhu.
Det är inte jämnt mellan kvinnliga och manliga akter bokade till Bråvalla.
Nähä?

Jag skiter väl högaktningsfullt vad det är för kön på artisten bakom B R A musik!
Då bryr jag mig faktiskt mer om hur ofta du byter underkläder.
Om man driver en festival som Bråvalla är man också vinstintresserad.
Därmed bokar man A R T I S T E R som är populära, drar folk och ger klirr i kassan.
Sen om det är män eller kvinnor som står på scenen.
Det är jag rätt säker på att man skiter i.
Artisten/bandet och hur mycket folk den/de drar. Är väl det som räknas för en arrangör.

Frågan väcker dock en nyfikenhet i mig.
Hur lite det verkar handla om konsten. Musiken.

Tillhör du en av de som vill ha jämnlik artistfördelning på Bråvalla?
Då undrar jag. Lite sådär. Om du;

– Håller koll på din konsertårskonsumtion och dess könsfördelning?
– Har jämn könsfördelning bland dina Spotifylistor?

Där har du två olika val som du kan göra.

Om du inte medvetet gör dessa val.
Då kan jag inte ta din Bråvallakritik på allvar heller.

Under mitt konsertår och i min Spotify hittar du musik som jag diggar.
För vad det är för kön på avsändarna kunde jag inte bry mig mindre om.

Svårare än så är inte musik.
För mig.

Om skribenten

Malin Karlsson

Inkonsekvent och nyfiken känslomänniska med rötter i Skåne men livet i Stockholm. Ständigt lyssnande. Flitigt bloggande. Punkt.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras