Robert Stjernberg släpper sin solodebut ”Tasers & Headshots” mitt i vårsolens antågande, men det är inte några solstrålar Herr Stjernberg sprider omkring sig. Nej det känns stundtals som kalla regndroppar innanför kragen och höstmörka skyar ovanför hukande huvuden. Det är moll och dystra stämmor. Men det finns ljus och hopp.

Det är ett ärligt högst personligt album Stjernberg med band spelat in. Med texter som skrivits i Jag-form vilket ger den där äkta känslan.
Tasers & Headshots

Det hörs och känns att stor del av plattan är inspelad live. Den känns väldigt här och nu.

Och visst är det en helt ok debut. Det finns låtar som får de annars mörka molnen att skingra sig. Cain Says är en sån låt, en fin trallvänlig historia.

Plattans starkaste låt är Kings. En självsäker uppkäftig låt som bevisar att det finns stor potential i solodebutanten.

Plattan växer efter några lyssningar, men den fyller aldrig rummet. Den står i hörnet och vinkar försynt efter uppmärksamhet.

Men både potential och uppkäftighet bor det i Robert Stjernberg. Det ska bli ett sant nöje att ta rygg på hans musikaliska äventyr.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras