Iron Maiden
Ullevi
2016-06-17

 

En skrämmande tanke dyker upp i huvudet på väg ut från Ullevi: Har jag sett Iron Maiden så många gånger nu att jag har blivit avtrubbad? Har mina förväntningar och krav blivit så höga att en succéartad stadiumkonsert med en bra setlist inte duger längre?

Ponera att Iron Maiden hade gjort likadant som när de turnerade på ”A matter of life and death” 2006, spelat hela senaste skivan på ett bräde och sen avslutat med ett par extranummer. Eller om de hade struntat i Fear of the dark, Number of the beast och The trooper och plockat fram mer sällsynta konsertlåtar. Något från Blaze Bayley-eran till och med. Jag fattar att det inte går att göra om man vill sälja ut Ullevi, men det hade varit helt fantastiskt.

Nåja. Ska jag sammanfatta konserten i en kort mening så blir det ändå: Det var jävligt bra. Det är ju Maiden liksom, kom igen. När de spelar Children of the damned och Blood brothers kommer gåshuden som ett brev på posten.

När de där kickarna kommer – då finns det absolut inget som slår Iron Maiden.

Så var låtarna

If eternity should fail
Den som gillar explosiva intron av typen Aces High har inte mycket att hämta här. Bruce Dickinson smyger upp på scenbyggets övre del och gör skivans prat-intro live innan bandet kommer in och drar igång den här mellantempolåten. Inte det bästa Maiden-introt jag har sett, men låten håller helt klart live.

Speed of light
More cowbell! Tempot ökar markant, annars gör inte den här låten så mycket avtryck i kvällens setlist.

Children of the damned
När Iron Maiden sträcker sig långt ner i godispåsen och plockar upp den här 34-åringen finns det inget som kan slå dem. Konsertens kanske största höjdpunkt kommer som tredje låt. Högsta betyg.

Tears of a clown
En av de stora överraskningarna under konserten, jag trodde inte att den här låten skulle få följa med ut på turné. Men det är en av mina favoriter på ”The book of souls”, så jag är nöjd. Gör sig bra live.

The red and the black
Maiden kämpar på med mer nytt material. The red and the black är den mest hyllade låten från nya skivan och övertygar även live. Mäktiga körer från publiken.

The trooper
Har väl spelats på i stort sett varenda turné sedan 1983? Ändå är det svårt att tröttna på den är explosionen.

Powerslave
Ja! En av Iron Maidens mäktigaste live-låtar är välkommen i setlisten igen. Men varför har Bruce Dickinson på sig en mexikansk brottarmask? Ibland önskar man att Steve Harris satte ner foten.

Death or glory
Kvällens stora besvikelse. En av mina favoriter på ”The book of souls” blir helt platt live. Bruce Dickinson har dessutom med dig ett gosedjur på scenen och envisas med att få publiken att göra nån slags apdans till raden ”climb like a monkey”. Bara att bryta ihop och komma igen.

The book of souls
Eddie gör entre och får sitt hjärta utslitet av Bruce Dickinson. Kul show för kidsen. Men nej, det rätt sega titelspåret kunde fått stanna hemma.

Hallowed be thy name
Nicko McBrain sa en gång att om bandet inte spelar Hallowed be thy name så hänger han inte med på turné. Men efter 2011 försvann låten ur repertoaren och trummisens hot visade sig turligt nog vara tomma. Nu är klassikern i alla fall tillbaka och publiken och Nicko är lika glada för det.

Fear of the dark
Så fick vi då höra Fear of the dark live. Igen.

Iron Maiden
Obligatorisk avslutning på huvudsetet med en av de snyggaste stora Eddie-figurerna som dyker upp bakom scenen. Förbrödrande blickar utbyts i publiken – ”Iron Maiden’s gonna get you, wherever you are!”

The number of the beast
Ännu en publikfavorit som är ett måste att ha i setlisten om en ska spela för 55 000 personer.

Blood brothers
Publiken sjunger Maiden-körer i flera minuter – bandet står tysta och tar emot kärleken innan de drar igång den här mäktiga semiballaden. Full pott igen.

Wasted years
Har vad jag vet aldrig legat som avslutningslåt tidigare – en välkommen överraskning. En av Maidens bästa låtar istället för den rätt trötta Running free gör att bandet avslutar med flaggan i topp. Tack för ikväll!

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras