Jag vill bara börja med att klargöra att jag självklart är helt emot grymma experiment på levande ting, med det sagt så kan jag inte låta bli att tänka på om inte Herr Dennis Lyxzen är resultatet av en högst lyckad kloning av Ian Curtis och Michael Jacksons sammansatta DNA.

INVSN gör det fullkomligt omöjligt för mig att stå still och ta in alla intryck. Min kropp får eget liv redan i öppnande Love´s Like A Drug
gitarren som skär i hål i kvällshimlen, trumman som får Stångån att likna ett stormigt hav, och så Dennis Lyxzen. Detta energiknippe.
Han sjunger som en gud och rör sig som en tornado. Men INVSN är inte bara en väldigt karismatisk frontfigur (som The Sounds), nej det här är en rockorkester där alla spelar en lika stor och viktig roll. Sara Almgrens bas är så förrädiskt mullrande att marken under våra dansande fötter skakar. Christina Karlssons synth tar oss och bandet tillbaka till ett brittiskt 80-tal. Anders Stenbergs gitarr är ömsom rakblad och ömsom fjäderlätt och Andre Sandströms trummor är ryggraden, det frustande loket som forcerar framåt i stenhård takt.
Alla dessa komponenter bidrar till att det här är ett av de grymmaste liveögonblicken jag upplevt i år.
Immer Zu är ett jordskalv.
This Constant War är en rasande skogsbrand.

Jag kan bara råda dig att besöka en INVSN spelning snarast, du kommer garanterat inte att ha upplevt något liknande..

 

INVSN – Putte i Parken Lkpg

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras