2015 debuterade då 22-åriga Viktor Olsson med albumet ”Stenungsund”. Med sinnrika melodier och texter om att växa upp i en småstad och med det längtan efter att både stanna kvar och vilja gå vidare blev skivan hyllad av både kritiker och lyssnare. TV-framträdanden avlöste varandra och i slutet av 2015 fick han motta priset som Årets Nykomling ur Mauro Scoccos hand på Svenska Musikförläggarnas pris.
Våren 2016 åkte Viktor Olsson ut på en riksomfattande turné som förband till Anna Ternheim i samband med singeln Mil av ljus. Singeln följdes upp av EP:n ”Alla lämnar till slut”.
Under 2017 har Viktor skrivit och spelat in material till album nummer två och T-Shirt & Jeans är första smakprovet.

Två år sedan EP:n ”Alla lämnar till slut” släpptes. Vad har hänt sedan dess?
– Två år har känts som en evighet. Efter ”Stenungsund” och ”Alla lämnar till slut” samt två års turnernade så tappade jag glädjen till musik. Det kändes som jag gjorde det för andra än för mig själv.

Jag ville imponera på dom jag jobbade med, jag skrev låtar jag trodde andra skulle digga.

Det blev helt fel samtidigt som jag hade slut på pengar, hade ingenstans att bo och ett förhållande som inte höll.
Allt det där gjorde att jag tappade bort både mig själv och musiken.
Jag behövde göra annat. När jag sedan började skriva för skivan så blev det klart att mitt dåvarande skivbolag inte var intresserade av att jobba vidare. Då var det återigen tillbaka till att inte ha en aning.
Allt jag hade gjort i mitt liv var att hanka mig fram på timanställningar och försöka lyckas med musiken.
Jag hade lagt hela min identitet i att vara han som sjunger och det tog så jävla hårt på mig att inte längre kunna leva upp till det.
Men det finns ju något i en som inte slutar oavsett vad som händer.

Efter x antal månader så vaknar du upp och du hör fåglar som sjunger igen.
Dom sjunger om att det finns låtar kvar att skriva.

Så av någon outgrundlig anledning så bara fick jag suget tillbaka och i samma veva så ringde min polare Axel Jonsson-Stridbeck mig och frågade om jag inte hade några demos jag kunde skicka.
Och om vi inte kunde försöka göra den där skivan vi pratat om tidigare.
Sen var bollen i rullning och där efter så har det löst sig bit för bit och nu står jag här med en singel som släpps idag (6/4) samt en skiva som är i stort sett klar och som bara väntar på att få ges ut.

Gick tankarna någon gång att bara ge upp? Nu skiter jag i det här? Musiken kanske inte var för mig..
– Jag tror absolut att tankarna i mitt huvud har gått åt det alternativet ett par gånger.
Men samtidigt så vet jag att det inte kommer hända.
Jag älskar kärleksförklaringar lite för mycket och det bästa sättet att förklara sig på är genom musiken.
Det är också det enda sättet att förklara mig på.
Däremot insåg jag att om jag skall fortsätta med musiken så måste det vara lustfyllt.
Det funkar inte annars.

Redan i öppningsraden på singeln Tshirt & Jeans nämner du Bohuslän.
Vad betyder hemmaplan för dig?

– Jag skrev om Göteborg en gång och då ringde min A&R Filip mig och sa, Varför skriver du om Ggb för?
Du ska skriva om det som är du.
Det finns redan andra som skriver om Göteborg, Stockholm etc. Och när en A&R med italienskt påbrå ringer och påpekar sådant.
Ja då lyssnar man och inser, han har ju rätt.

Jag är för mycket småstad för att sjunga om barlivet på Andra Lång.

Det gör andra så mycket bättre.
Så sedan den dagen har det varit Bohuslän forever för mig.
Jag har ju bott här hela mitt liv. Och det är så jävla trist med folk som flyttar till storstan och sedan berättar för oss som bor i mindre städer hur livet är här. Jag tror att om man skriver där man står så blir det inte fel.
Jag ser Månen över Bohuslän varje natt spegla sig i havet utanför mitt fönster.
Det vore idiotiskt att inte skriva om det. Vi borde alltid berätta om det som är vackert.
Och om jag en dag flyttar till Madrid. Först då kan jag skriva om ett snabbare språk och spanska nätter.

Finns det en inspiration i längtan? Eller kommer orden från nuet? Om du ser Madrid (t,ex) så kan du skriva om det, eller iallafall om bilden av längtan och drömmarna?
– För mig är inspiration inget som kommer. Det är något som alltid är.
Inspiration skapar inspiration. Jag sätter mig ner och börjar nysta i tråden och ser vart den leder.
Ibland leder den mig till enstaka ord, ibland ingenting.
Men för mig funkar det inte att gå omkring och vänta.
Jag behöver jobba och hålla mig sysselsatt.

Inspirationen finns i allt. Och ibland är dom mest banala sakerna
det som inspirerar mig mest. Ljuset i rummet på morgonen,
Månen över staden, gatlampor, Dr Martens & City Serenader.
Jag ser något och jag skriver om det.

Finns det några/någon särskild inspirationskälla som fått stå modell för denna och kommande singlar?
– Jag har lyssnat mycket på Grizzly Bears senaste skiva. Gang of Youths, Beach House.
Och annan tre minuters pop. Jag vill att T-Shirt & Jeans skall låta som en nystart.
En dörr som öppnas, en hand som sträcks fram och sedan dansar man till en smittosam refräng och ett stick som handlar om att bryta upp med festen och alla måsten där och istället gå armkrok ner för trottoaren med den där personen du beundrat i smyg.

Inga tillbakablickar till dina tidigare släpp för inspiration eller mental islossning?
– Nej det kan jag inte påstå. Jag är inte nostalgisk av mig som måste blicka bakåt för att gå framåt.
Jag gillar att vara i rörelse. Nya vägar, nya låtar, nya dagar. Det som har varit har varit och mycket av det var bra.
Men jag vill inte låta som jag gjorde då. Jag ser nya skivan som en nystart.
Inspirationen för mig ligger alltid i det som komma skall.
T.ex Jävlar va fett det skulle vara om vi gjorde en sån här typ av låt..
Eller tänk om vi tar den här Beach House gitarren och mixar det med det här Damien Jurado-sättet att sjunga på. Hur låter det?
Jag ser inga begränsningar på hur jag ska låta.

Jag tillhör inte någon och jag tillhör ingen scen, inget sound.
Den friheten inspirerar mig något oerhört.

Och jag har också lärt mig på den här skivan som jag bekostat och dragit i alla trådar själv med att även om alla jag känner skulle vända mig ryggen, även om jag står där ensam med gitarren på ryggen så kan jag skapa och ta mig vidare.
Jag behöver aldrig stanna och tänka att det bästa redan hänt mig.

Vad har vi att vänta oss framöver från Viktor Olsson?
– Nya låtar. Kontinuerligt nya låtar. Ett album kommer i år.
Spelningar, kärlek, kaos och lite för mycket prat i intervjuer om
allt från Marlon Brando till Peggy Lejonhjärta.

Tack för allt Drefvet.
Låt oss aldrig sluta sjunga Don’t Look Back in Anger tillsammans.

 

Viktor Olsson – T-shirt & Jeans

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras