Hurula
29-04-2015
The Crypt

Det ligger som en elektrisk spänning över våra huvuden inne i den klockrena lokalen. En förväntan. Jag brukar inte ha en sådan känsla innan en konsert, man börjar bli ganska luttrad nu. Men det känns som att det är något alldeles speciellt som är på väg att hända. Det skulle visa sig att alla förväntningar infriades. Med råge. För det Hurula med sitt band bjuder på under onsdagskvällen är inget mindre än en överkörning.

Från öppnande 22 som är så dopad med råhet, med attityd, med själ och så vansinnigt mycket spelsug från bandet att man häpnar. Jag fingrar på min telefon för att plita ner något stödord men det enda hjärnan klarade av var ett ”BRA”, det betyget var i kraftig underkant.

Hurula är ute på en miniturné innan stundande festivalsommar sparkar igång. Det märks att det här är första gången man lirar på ett tag, för glädjen som finns på scenen smittar varenda besökare. Och med glädje så menar jag inte tjo och tjim och roliga mellansnack, nej den varan får man inte under kvällen. Utan det finns under hela spelningen en nerv, ett driv som är otroligt imponerande.

Av låtmaterialet finns inget mer att önska. Topparna under exempelvis Om Jag Tänker Alls eller Betongbarn är snudd på magiska. Men egentligen skulle man kunna välja ut vilken som helst av låtarna ur setlisten och ge den högsta betyg, utan att tveka.

Har du chans och möjlighet att se Hurula på en festival i sommar. Ta den då. För din egen skull. Jag bryr mig inte om det krockar med en ABBA-reunion med Jimmy Page på gitarr och Liam Gallagher som gästsångare på Waterloo. Valet är lika enkelt som självklart. Eller hur?