Universal bjuder på ett kul pr-trick och musikjournalister blir sura. Hur stelbent är kåren egentligen?

Ni har hängt med i storyn. Gårdagens stora snackis. Julia Adams släppte en ny låt. 0400AM, en liten historia om sådana där sms som bara ramlar in nattetid. Som ett pr-trick för att pusha låten skickade skivbolaget sms till ett bra gäng musikjournalister exakt klockan 04.00 på natten.

En riktigt kul grej.

Eller?

Nej, uppenbarligen inte. Flera av de prominenta musikjournalisterna blev istället arga (en sammanfattning av bistra kommentarer hittar ni här).

Jag kanske är fel person att uttala mig i frågan eftersom jag först och främst inte fick smset och dessutom inte kan minnas när jag senast hade ljudet påslaget på telefonen. Jag tillhör den där typen av människor som uppenbarligen sött sussar genom natten hur mycket luren än vibrerar och dagligen vaknar upp till en skärm som flödar av notiser från folk som vill mig mer eller mindre oviktiga saker.

Men hur upprörande kan det vara att få ett sms mitt i natten?

Jag förstår ärligt talat inte hur man kan bli kränkt av att bli kontaktad via en mackapär som man skaffat sig just för att kunna bli kontaktad.

Om det nu är så viktigt att inte bli väckt är det väl bara att stänga av ljudet och lägga telefonen upp-och-nedvänd på nåt mjukt?

Att ett kreativt och i min mening ganska kul sätt att marknadsföra en artist mottas med ilska och åsikten att ”det är synd att bolaget är så ansvarslöst mot artisten” väcker bara frågan hur stelbent och humorbefriad musikpressen egentligen är?

Jag förstår ärligt talat inte, utan tycker bara att det var en riktigt kul grej.

Är det någonting man borde vara upprörd över är det knappast ett nattligt sms, snarare att den där låten som är anledningen till hela cirkusen är rätt vedervärdig.