Jag hade egentligen inga större förväntningar på aftonen.
Kändes mest som en enkelt flyktväg från allt vad melodifestival och soffhäng heter.
Det var då Honeymoon Disease bestämde sig för att konvertera det här popsnöret.

Det är ju inte så att jag har något emot Rock n Roll..ooonej..tvärtom..men det är väl inte direkt något jag dunkar på direkt när jag kommer hem, där går en mängd andra artister och genrer före som gör mer för min själ och mitt humör.

Jag lyssnade in mig lite innan på Honeymoon Disease och ja jo det svänger. Det är skönt 70-tals rockigt, men man kan ju tycka att man borde lärt sig läxan vid det här laget. Skiva är en sak, live är en heeelt annan historia.
Det Honeymoon Disease presterar på scenen är anledningen till att musikrecensioner ligger på tidningarnas kultursidor. Det är konst i sin allra vackraste form. Det är stökigt. Det är skitigt. Det är dekadent och det är framförallt fantastiskt jävla bra.

Göteborgarna må blicka långt bak i backspegeln för att hämta musikaliska referenser, men slutprodukten är unik, egen och helt rätt i tiden.

Jag skulle kunna skriva en doktorsavhandling om trum-Jimi och hans hamrande. Jag blev helt hypnotiserad av hans behandling av det stackars trumsetet. Det var tough love i ordets rätta mening. Om inte den uppvisningen fick mig att komma över till the Dark Side så fick Gotta Move det med största sannolikhet.
Satan i gatan vilken bomb, vilken uppvisning!

När man hittat fotfästet och pulsen letat sig tillbaka till en någorlunda normal rytm var det dags för kvällens headline Horisont.

Vad får du om du tar det bästa från Kiss, några lånta fjädrar från storheter som Black Sabbath och Dio. Lite samtida vibbar från Graveyard och mörkrets härskare Skraeckoedlan. Mixar upp det hela med lite blues, några skvättar ondska. Strör lite Queen och Deep Purple. Toppar det hela med lite Bruce Dickinson-doftande stämma.
Jo du får Horisont. I de vackraste stunderna är det blytungt och magiskt svängigt.
Du vet när man blundar och låter musiken ta över. Det bjuds på en hel del sådana stunder under setet.

Horisont var en väldigt trevlig bekantskap.
Men de som fick mig att odla djävulshorn var Honeymoon Disease.