De har rumlat upp och ner längs göteborgska gator, släppt hyllad musik och försvunnit under radarn. Men nu släpper de som av en händelse ny musik exakt samtidigt.
Hästpojken och Jonas Schwartz.
Eller ska vi säga Hästpojken Schwartz?

Bortser man från det rent musikaliska finns nästan oroväckande många likheter mellan Jonas Schwartz och Hästpojken med dess frontman Martin Elisson.

Den rent fysiska likheten går inte att blunda för. Den dekadenta bakgrunden i Göteborg har de också gemensamt. Och efter att ha släppt uppskattad musik försvann de under radarn ungefär samtidigt.

Senast Jonas Schwartz gav ljud ifrån sig var 2014 då albumet ”Xpedition” frigjordes med en eftersläntrande ensam liten singel året därpå. Hästpojken släppte hyllade albumet ”En magisk tanke” 2013 och gick sedan in i en tid av skrivkramp.

Men nu är radiotystnaden över.

Som av en händelse släppte de båda ny musik i fredags. Den 20 april 2018.

Som av en händelse tycks de båda ha mognat betänkligt sedan senast.

Det kanske är sådant som händer när folk blir äldre.

Schwartz har slutat romantisera drömmen om att bli rockstjärna och börjat knega som audionom med allt vad det innebär.

Texter är ju naturligtvis upp till betraktaren (eller åhöraren) att tolka, men jag tycker mig spåra mindre dekadenseufori och mer ångestmättad acceptans över hur verkligheten ser ut på Hästpojkens nya ansträngning ”Hästpojken är död”.

Mindre dekadens, mer verklighet. Mer sans, rim och reson än tidigare, om än på lite olika sätt.

Likheterna är som sagt många.

Men inte musikaliskt.

Hästpojken har lugnat ner sig, men odlar fortfarande i samma fåra. På ”Hästpojken är död” finns inget överladdat Shane MacGowan-ylande, men fortfarande det bitterljuva melodispråk som gruppen gjort till sitt kännetecken. Det är lite lugnare, lite mer reflekterande, men fortsatt vackert. Speciellt i spår som Ofödda lilla barn, Där vi möts och Hosianna.

Jonas Schwartz valde att lägga gitarren på hyllan till förmån för något lite mer elektroniskt redan till ”Xpedition”, men har löpt den linan lite längre i nya singelspåret ”UP!”. Samma sak gäller här, det låter lite mognare och är samtidigt betydligt mycket klubbigare än vad vi tidigare varit vana att höra honom. Det är en intressant teaser inför vad som komma skall i höst när en helt ny ep lösgörs.

Gillar man popmusik är båda värda att höra.

Välkomna tillbaka.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras