Riwen, This Gift Is a Curse, Grace.Will.Fall
The Liffey
2014-11-21

Om du frågar mig vilken typ av konsert som jag tycker är bäst så är svaret givet – små klubbgig. Jag älskar att se Iron Maiden, men stadiumgig är i ärlighetens namn ett jävla otyg. De bästa spelningarna man kan gå på är de där små som äger rum i något litet källarhak och som bara de invigda går och ser. Huvudbandet hänger i publiken och tittar på förbanden, medlemmarna står och säljer tishor efter giget och själv känner man igen halva publiken från alla andra spelningar. Där är konceptet ”konsert” som allra allra bäst.

Och just en sådan kväll var det på klubben Pussy a Go Go i The Liffeys källare i fredags. En kväll ägnad åt hardcore i lite olika former. Tre band på scenen med nya konstellationen Riwens första Stockholmsgig som klimax.

Först ut var Grace.Will.Fall. från Jönköping som släppte sin senaste skiva i våras. Gruppen levererar röjig hardcore och singelsläppet DIY är höjdpunkten för min del. Publiken är visserligen gles, men uppskattande. Bandet får göra ett extranummer när de blir inropade igen och efter viss tveksamhet gör ytterligare en låt. Kul att få se ett genuint extranummer, och inte det gamla vanliga avsluta-spelningen-en-låt-för-tidigt-och-gå-på-igen.

När This Gift Is a Curse tar scenen i besittning är ledordet mörker. ”Släck lamporna på scenen” uppmanar sångaren Jonas A. Holmberg innan bandet drar igång och genomför spelningen endast upplysta av två gula lysrör. Passande nog står en fotograf längst fram och blixtarna som sekundvis lyser upp bandet passar perfekt som en extra effekt till musiken som är fylld till bredden av ondska.

Black metal möter hardcore och en ljuvlig kakofoni uppstår, det muller som strömmar från högtalarna när TGIAC spelar är så monumentalt att en oro för att fundamenten i byggnaden ska börja krackelera är befogad. Att hata allt mänskligt liv från fantastiska skivan ”I, gulit bearer” är en av höjdpunkterna, även osläppta låten Swinelord står ut under spelningen. I övrigt är det ett kompakt mörker under bandets dryga halvtimma på scenen.

TGIAC har för övrigt signat med Season of Mist med bland andra In Solitude, Shining och 1349 i sitt stall. En ny skiva är planerad till 2015. Bäva.

Kvällens höjdpunkt då – Riwen, som gör sitt andra gig. Bandets livepremiär ägde rum i Umeå (såklart) tidigare i höstas. En EP släpptes också nyligen och de tre låtarna på den gav minst sagt mersmak.

Bandet inleder med Nature calls us back och – min favorit – Values från EP:n och för första gången under kvällen bildas en ordentlig moshpit. Det är lika mycket röj från publiken som från scenen där Fredrik Lindkvist håller hov tillsammans med Johannes Persson, Christoffer Röstlund Jonsson, Marita Jonsson Mätlik och Christian Augustin. En femling med HC i blodet.

Setet är fullt av energi och sitter svintajt. De ännu osläppta låtarna (en med titeln Crucifix) är lika bra som trion på den självbetitlade EP:n. Kort sagt en jävligt bra spelning som sitter som en käftsmäll.

En fullängdare är på väg att spelas in. Den kan inte komma snart nog.

LÄS MER: Riwen: ”Det ska skava lite”