Martin Prahl är tillbaka med en ny singel och till hösten även ett helt nytt album. Kanske mer känslofyllt än någonsin tidigare.

Den vackraste konsten kommer ur misär, misslyckanden och dekadens. Det kan vi nog alla vara ganska överens om. Det blir mer edge i det konstnärliga uttrycket från någon som lider än den som lever livet och tycker att allt är toppen.

Olycklig kärlek bygger popmusiken, raseri mot makten bygger punken och vad hade den amerikanska musiktraditionen med country och americana varit utan hjärtesorg och oändliga pavor whiskey?

Förmodligen inte alls sådan som vi känner den idag.

Martin Prahl, med ett flertal i allra högsta grad hörvärda album bakom sig, är inget undantag mot alla oss andra vanliga dödliga.

Den nyligen släppta singeln Count On Me hämtas från kommande albumet ”No Retreat” (med trolig release senare i höst, oktober, november någon gång). En skiva som om man hårddrar det hela en aning skulle kunna kallas för en skilsmässoplatta.

– Vet inte inte om jag vill kalla den en skilsmässoskiva men det är rätt att de flesta låtarna skrevs i samband med att jag separerade ifrån min exfru, berättar sångaren trevande.

Sett ur den synvinkeln blir Count On Me, som tillsammans med den oerhört dramatiska öppningsvisan I Want More är kommande skivas bästa spår, ännu mer gripande. En serenad uppenbart sjungen direkt till barn.

– Jag minns att jag fick idén att skriva en sång till mina barn en kväll när jag låg och höll om dem. Det enda jag tänkte var att jag aldrig skall svika dem, även om livet inte helt blir som jag tänkt mig. Att de kan räkna med mig fram tills att det är deras tur att ta hand om mig.

Det är en låt som träffar både musikaliskt och textmässigt och som förtjänar att höras. Precis som hela skivan egentligen. De känslosamma flörtarna med rock, pop och den amerikanska musiktraditionen som vi hört på fina skivor som ”Through the Dark” och ”River Ocean Wide” finns även på ”No Retreat”. Om än med små utsvävningar.

– Vi har jobbat med ett lite modernare sound denna gång, men det finns också en del flirtar med 80-talet. Som vanligt är det en spretig eller kanske variationsrik samling av låtar. Det känns som att jag förädlat det jag lärt mig under de förra tre skivorna. De som hört mina tidigare alster kommer att känna igen sig och förhoppningsvis gilla det nya.

Ni har med andra ord något att se fram emot under hösten. Men först, Count On Me

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras