Graveyard lägger ner, det meddelar bandet själva i ett inte så muntert facebookinlägg.

Interna slitningar är anledningen och det är ju ett sorgligt slut för ett så fantastiskt band. Exakt vad det handlar om är det ingen mening att spekulera i. Förvånande? Lite kanske, det kändes som att bandet skulle få en nytändning när Rikard Edlund slutade och man fick in den nygamle medlemmen Truls Mörck.

Graveyard bildades i Göteborg 2006 och har hunnit med att släppa fyra riktigt bra fullängdare på de här tio åren. Och en dag som denna är det ingen mening att sörja – jag blickar hellre tillbaka på några av de saker som gjorde bandet till ett av Sveriges absolut bästa.

Här är fem saker att minnas med Graveyard:

The Siren
Helt fantastiskt låtskriveri. Låten börjar med ett enkelt riff och Joakim Nilssons raspiga röst, för att växa till ett monster mot slutet. ”TONIGHT A DEMON CAME INTO MY HEAD!”.

Axel Sjöberg
Med sina yviga rörelser och röjande till musiken är Axel en av de roligaste trummisarna att både höra och se på. Man ser hur musiken flödar genom hela hans kropp när han sitter bakom trumsetet. En personlig förebild.

Blue soul
En livefavorit från debuten, med Truls på sång. Den första, lugna, versen som byggs upp mot refrängen med sitt maffiga riff är dynamiskt låtsnickrande i sitt esse.

Skivomslaget till ”Hisingen blues”
En skiva som måste köpas på vinyl för att få hela upplevelsen. Det detaljrika omslaget kan man tillbringa timmar med.

Granny & Davis
B-sidan på Hisingen blues-singeln är snabb, stökig och allt som man älskar med Graveyard.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras