Jag vet ju egentligen. Jag vet ju precis vad som kommer ske. Mina skyhöga förväntningar kommer infrias.
De kommer infrias med råge och mer därtill.

Hanna och Ylva. Enlöf och Eriksson. Två gitarrer. Två röster. En scen. En miljon känslor. Det finns liksom inga fel. Inga små snubblande snedsteg. Inga små sprickor i fasaden. Det är så rasande snyggt, välpolerat och vackert. Inte en ton fel. Inte en stämma som hamnar snett.

Jag har sett Good Harvest innan. Då utan medmusikanter och det har ju knappast varit så att jag suttit och önskat något mer, någon mer på scenen. Men jag blir faktiskt positivt överraskad av Björn Simas och Staffan Wikanders närvaro. De ger låtarna exakt rätt mängd energi på exakt rätt ställen utan att sätta de viktigaste ingredienserna i bakgrunden.

Att plocka ut höjdpunkter under spelningen är lika svårt som onödigt. Varenda låt är en bärande vägg och ytterst väsentlig. Men visst är Waker Of The Heart en låt som ger mig både gåshud och simmiga ögon. Woodstock är precis sådär innerligt vacker som låtar blir efter ett hundratal framträdanden. Jag nöjer mig med de den här gången. Det räcker så. Gott och väl.

Det här var en bra spelning. En väldigt bra spelning.
Fast det hade jag ju liksom redan på känn innan.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras