När jag först såg titeln på singeln som Gus Ring släppte tänkte jag att den kändes bekant..men..nääe..inte kan han väl..nääee..
Den låten är ocoverbar. Den låten är perfekt. Det behövs inte ändras någonting på den låten. Det går inte att ändra någonting.

Första sekundrarna. Kolsvarta. Trumpet. Olycksbådande. Kören. Tårar. Sen..tystnad..solen i ögonen.
En känsla av hoppfullhet i allt det mörka. Rösten. Refrängen.

You don’t have to say you love me. Just be close at hand
You don’t have to stay forever.
I will understand..

Dusty Springfield sjunger varenda stavelse från kvarlevorna av ett krossat hjärta.

Så vad kan då Gus Ring göra med detta mästerverk?

Det enda rätta. Skala av den och bygga på de storslagna orden som står kvar.

Gus Ring ska ha en eloge för att ge sig på den här låten. En medalj i ädlaste valör.
Han gör det riktigt bra i all sin enkelhet.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras