Jo jag erkänner. Målet var helt öppet. Men..MEN.. det ska till något alldeles extra för att just DEN låten ska göras utan att det blir karaoke.

Den där låten som är så fantastiskt innerligt vacker. En av de där låtarna man aldrig riktigt tröttnat på.
Sinead O´Connors tårar i videon. Vemodet i sången, det ystra dystra som omfamnade hela låten. Det är just den känslan som Chris Cornell får fram. Med sin (underdrift) unika pipa gör han låten mer än rättvis.

3:49 in i låten bryter jag ihop. Jag sitter med lurar i öronen och tårar i ögonen.

Vem hade kunnat tro det?

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras