микрозаймы онлайн займы на карту займы по паспорту

Jag satt en kväll och slökollade på youtube, sådär som man gör ibland. Jag kommer inte ihåg vad jag sökte på eller sökte efter. Helt plötsligt så dök den bara upp, och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen.

Risken när man gör en cover på en så välkänd låt med endast en akustisk gitarr till sin hjälp är att det lätt blir ölhaks-trubadur-varning på det hela. Men har man välsignats med Ray Lamontagnes pipa så är den risken minimal. Hans röst ÄR ett unikt instrument. Den nakna versionen till trots så är den fullproppad med så mycket känsla att originalet med Gnarls Barkley framstår som plastig popmusik.

Så visst är det en värdig cover? Lyssna och njut av den helt hypnotiserande rösten. Jag smälter varje gång jag hör den.

 

Bonus! Bonus! Bonus!

Mitt i min iver över att ha funnit en så rasande snygg cover på en personlig favorit så visade det sig att ett par klick bort så dök det upp fler skatter. Kanske inte i Lamontagne-klass. Men ändå. Vad sägs om The Kooks på en bakgata i Paris. Eller varför inte übergeniet Jack Whites lilla hobbyprojekt The Raconteurs. Samma huvudingrediens, helt olika resultat.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras