Ni vet hur det är. I brist på annat så slår man ihjäl lite tid på Youtube. Liveklipp från Glastonbury varvas med moviebloopers och highlights från Kobe Bryant. Det var under en sådan kväll som jag snubblade över det här klippet.

Det har ju tillverkats en uppsjö av coverversioner av den här låten, med skiftande resultat kan jag tillägga.
Det är ju något alldeles speciellt vackert med just den här versionen. New Orleans-doftande släpiga jazzbluesiga och så DÄR RÖSTEN förstås.

Jag har ju en gammal teori att ska du väl ge dig på att göra en cover så för guds skull se till att krydda den lite, ge den lite strössel och marinad.

Precis som det här.