Ibland kan musik vända upp och ner på hela ens tillvaro. Ibland är musiken så fantastisk att den lyckas ta sig genom hundra lager kläder och en halv miljon nyanser av vinterdepp. Folket damp ner i inkorgen och plötsligt var jag lycklig igen.

Nu ska jag inte försöka lura i någon att Folket bjuder på lyckorus och sprudlande pop-toner. Nej istället tar Folket med oss på en resa i svartvitt, bland melankoliska tongånger och känslor i moll. Men musiken greppar tag, den skriker trots sin mjuka framtoning om uppmärksamhet.

Tänk dig ett Björnstammen mitt i en svår The Cure-kris.. där har du en liten fingervisning i hur Folkets andra EP låter. Eller som bandet själva uttrycket det:

Passar dig som:
• Kan vara glad och ledsen samtidigt.
• Tycker om låtar som visar nya sidor efter många lyssningar.
• Ibland känner dig trött på stora ljudlandskap och grandiosa gester

Behövs egentligen en mer ingående beskrivning än så?