Coal Chamber återförenas. Men vad finns det för existensberättigande för ett gammalt nu-metalband 2015? Och kan det rimligtvis ligga något annat än ekonomiska aspekter bakom valet att återförena gruppen?

– Jag har en vinflaska med ditt namn på etiketten.

Det är det sista Dez Fafara säger innan vi lägger på.

Han har ägnat en lång stund av sin eftermiddag åt att berätta för mig om sitt band Devildriver och gjort ett riktigt styvt jobb med att framstå som en hyvens kille. En man med hjärtat på rätta stället som kärleksfullt berättar om sin familj, sin musik och sitt liv och om vikten att ta hand om allt på rätt sätt.

Han vill hålla det hela jordnära och träffa alla som intervjuar honom när han åker ut på turné.

Det här samtalet äger rum i samband med att Devildriver släpper albumet ”The Fury Of Our Maker’s Hand” och amerikanen tycks på alla sätt som den uppriktige snubbe som faktiskt står fast vid det han säger och bestämt sig för. En musiker som har tydliga mål med allt han gör.

Därför framstår det som lite märkligt när han nu väljer att återförena kraschlandningen Coal Chamber.

Inte bara för några spelningar. Utan på riktigt.

Napalm Records har skrivit kontrakt med gruppen och ska släppa ett nytt album 2015.

Med tanke på hur samtalet lät med herr Fafara den där eftermiddagen för ett bra gäng år sedan är det svårt att tänka sig något annat än att det ligger ekonomiska aspekter i botten.

För Coal Chamber må ha varit skapligt framgångsrika mitt i den starka nu-metalbrisen, men rent konstnärligt finns inte många värden att ta fasta på.

– Jag står för mitt förflutna och jag står för min framtid, men Devildriver är en helt annan sak, det går inte att jämföra med något annat band jag varit med i tidigare, det är som att jämföra mjölk och vatten. Det här är musik skriven med uppriktighet, slog han fast då.

– I mitt tidigare band (Coal Chamber) såg jag precis allt från de jävla drogerna, pengar, framgång och kvinnor skyfflas undan och slås i spillror och jag tänker inte låta det hända igen, det finns inte på kartan.

Med tanke på hur väldokumenterat det är att Coal Chamber, innan gruppen fullständigt föll i bitar efter offentliga slagsmål och djupa meningsskiljaktigheter, var en dysfunktionell skara människor som inte funkade ihop, kan det tyckas lite märkligt att medlemmarna nu tycks vara goda kamrater och att allt är frid och fröjd.

Dez Fafara talar i sitt offentliga uttalande som släppts via skivbolaget om en positiv vibb och att allt är fantastiskt.

Jag vet inte, men jag har svårt att se den där målmedvetet stenhårde musikern som så passionerat var inställd på att skapa musik från hjärtat i den här återföreningen. Speciellt inte med tanke på att Devildriver faktiskt lämnat en ganska diger och erkänd katalog efter sig sedan dess. Och jag har väldigt svårt att se något annat än ekonomiska intressen bakom återföreningen.

Men den kanske viktigaste frågan av dem alla, finns det någon relevans i att återförena ett av de kanske mest utstuderade nu-metalbanden från sent 90- och tidigt 2000-tal för ett nytt skivsläpp 2015?

Jag plockar gärna upp den där vinflaskan med mitt namn på för att diskutera saken närmare med Dez Fafara.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras