5 old VW’s. 4 bands. 3 thousand miles. 2 weeks. 1 gloriously backwards tour.

Vad gör man när man kommer hem efter att ha bevakat en tredagars musikfestival? När kroppen skriker efter sömn. När trumhinnorna bönar och ber efter tystnad. Jo man dunkar på en musikdokumentär på Netflix såklart.

Jag vet inte om det var tajmingen som gjorde det, men jag satt med tårar i ögonen och gåshud på armarna under i stort sett hela filmen. Musiken, bilderna, stämningen. Så rasande vackert.

Enkelt sammanfattat så handlar filmen om fyra band som tar sig från SXSW-festivalen i Austin, Texas och ger sig ut på en turné. Inga flashiga turnébussar på vägarna utan 5 gamla (alltså riktigt gamla) Folka-bussar tar banden ut tvärs och kors genom det stora landet i väst. Vi får följa med på kisstop som bjuder på spontan-framträdanden. De fantastiskt skönsjungande systrarna i The Staves eller varför inte Ben Howards underbara röst? Jag blev och är fortfarande helt knockad.

Musiken har bara en av huvudrollerna i denna fantastiska roadtrip-movie.
Spara den till en regnig dag. Du kommer inte ångra dig. Det är ett löfte jag här och nu ger dig.
Jag svär på min mamma..

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras