Det blir ingen Siestafestival i Hässleholm om drygt två veckor. Festivalen ställs in och föreningen bakom ansöker om konkurs. Det är andra gången på tre år som festivalen tvingas lägga ner verksamheten.

I första hand är det naturligtvis mest trist och sorgligt att festivalen återigen kraschlandar, men samtidigt är Siestafestivalens andra haveri på kort tid ett symptom av en bransch som inte mår bra. En bransch där att arrangera en festival har blivit ett så stort risktagande att det knappt ens är värt att försöka.

Paradoxalt nog ser verkligheten ut så att festivaler är populärare än någonsin, men att det samtidigt också tycks svårare än någonsin att få dem att gå runt. Siesta är inte ensamma. Hultsfred, Arvika, Peace & Love, arrangemangen som tvingats ställa in och braka samman i hyfsad närtid är många och det finns fler som sliter ont med att få ekonomin att gå ihop. Inte ens Bråvalla, denna gigantfestival i Norrköpings utkanter, klarar av att visa upp sprudlande siffror. Men de arrangerande tyskarna har, till skillnad från de kulturföreningar runt om i landet som arrangerar festivaler och i stort sett står och faller med enskilda biljetter, råd att gå back.

Man kan förstås gå på djupet i analysen varför det ser ut som det gör och det kommer naturligtvis att göras, men just nu har jag inte för avsikt att skriva den roman som blir resultatet av en djupdykning i att skivor inte säljer, vilket lett till fler artister på vägarna som vill ha högre gager, samtidigt som fler festivaler med svajig ekonomi vill konkurrera om akterna och bolagen därmed tvingas kräva förskott för att vara säkra på att få sina cash. Cash som festivalerna inte har. Moment 22.

Men tillbaka till Siestafestivalen.

Det såg ju så bra ut. Efter att festivalen tagit sig vatten över huvudet och försökt kränga sig in i en lite för stor kostym för sitt eget bästa sprang man in i väggen inför arrangemanget 2013. Ekonomin gick inte ihop, biljetterna sålde för dåligt, artisterna var för dyra.

Men man redde ut det där. Klarade rent av att betala tillbaka till de biljettköpare som blev utan festival den sommaren och kom tillbaka med mindre ambitioner till 2014. Det såg ljust ut…

…men nu är man där igen. Endast 1768 biljetter är, trots en helt okej lineup, sålda och arrangören, kulturföreningen Markan, klarar inte av att betala förskotten. Istället blir det konkurs för föreningen och en festival som ställs in för andra gången på bara några år. Och nu kommer man naturligtvis inte tillbaka.

Återigen tvingas vi resa en gravsten över en festival. Återigen tvingas vi reflektera över en musikbransch som mår pyton.

Festivaldöden fortsätter att skörda offer.