Vi börjar med en film för er som inte riktigt kan historien om festivalens ursprung. Sätt er i smågrupper och diskutera.

Så när ni nu diskuterat i grupper så kan vi kanske gå vidare. Vi flyttar oss fram ett par år i tiden. Festival Of The Midnight Sun återuppstår.
Ny plats. Nya förutsättningar. Samma idé. En musikfestival mitt på den östgötska slätten (inte så kalt och blåsigt som det låter).

Sjögestad Motell. Nej jag erkänner, jag hade heller inte en blekaste aning om var det låg. Vi kan göra det enkelt och säga utanför Linköping.
De yttre förutsättningarna kunde inte vara bättre. En stekhet sensommardag i slutet på augusti.
Musikmässigt följde banden (som var sjutton till antalet fördelade på tre scener) samma röda tråd. Hade du bokat biljett för att bevittna ny spännande creddig indie-popmusik ja då skriker du säkert efter pengarna tillbaka idag. Om du däremot har en fäbless för proggig baktung rockmusik som kan härledas tillbaka till ett flummigt 70-tal ja då jävlar hittade du rätt plats i universum. Band som Kebnekajse, (jo tack de rockar fortfarande) Skogen Brinner (fan va jag älskar det namnet) La Fleur Fatale och Second Oracle gjorde sitt allra bästa för att ta oss med på en musikalisk tidsresa.
Flöjtar, orglar släpande basgångar och medryckande trummor.
Black Sabbath har aldrig varit närmre än såhär.
Kebnekajse är å ena sidan otroligt skickliga musiker. Å andra sidan är de en riktig utmaning för öronen. Gränsen mellan vackra toner och ljudexplosioner är hårfin. Bandet som släppte sin debut 1971 svävar i gränslandet mellan folkmusik och rock. Som en Astrid Lindgren i skinnjacka med nitar. Det ÄR en riktigt cool bokning. Men det blir lite tradigt i längden.
Skogen Brinner knockade mig totalt. Jag har hört enstaka låtar innan men live är det en helt annan historia. Musiken är så tung, så groovy att det finns inga motmedel. Som att du står mitt i en storm. Lika bra att bara ryckas med.
Kvällens fetaste käftsmäll stod MaidaVale för. Satan i gatan va det svängde. Man inte bara flörtar med 70-talsrocken, bandet kryddar och marinerar den med attityd och muskler. Festivalens i särklass fetaste spelning i min mening. Har du chans att se MaidaVale på en scen.
För guds skull ta chansen.
Du kommer inte ångra dig.
Jag lovar!
De andra banden, ingen nämnd ingen glömd gjorde sitt för att skapa den här festivalen till vad den blev. Fantastisk!

Hela festivalen präglades av en skön familjär atmosfär. Hemmagjorda informationstavlor. Lokala handbollslaget (kanske) som skötte parkeringen. Dessa personer och dessa företeelser bidrog i allra högsta grad till den sköna stämningen.
Ja ja ja jag vet. Det var sjukt långa köer till mat och dryck. Jag vet. Men va faan. Finns det inget mer att klaga på än det så kan man inte säga annat än att Festival Of The Midnight Sun var en succé. Publikmässigt. Vädermässigt. Känslomässigt.

Trots skribentens entusiasm lommade han hem innan festivalen var slut. Fotografen stod dock distansen fullt ut och därför finns här foton på i tur och ordning: Hellsingland Underground, Second Oracle, Skogen Brinner, Kebnekajse, Tears, La Fleur Fatale, MaidaVale, Hällas, Among Lynx och Les Big Bird