Fem minuter och tre sekunder, mer än så bjuder inte Tango Violenzo på. Men det räcker. 

Jag blev uppmärksammad på Tango Violenzos EP ”The Submission EP”, som släpptes tidigare i juli, av kollega Holmqvist. ”Den klockar in på typ fyra minuter” sa han, och min första tanke var: ”Det här kan inte vara dåligt”.

Det visades sig att han tog i lite. Den är faktiskt fem minuter och tre sekunder lång. Men ändå, jag älskar att det här är en skiva på fem minuter. Eller… Jag älskar tanken på en fem minuter lång skiva.

Allt som inte ligger i mittfåran är ju intressant. Att en låt är extremt lång är en lika bra USP. Ta till exempel Cult of Lunas Vicarious Redemption som klockar in på 18 minuter. Eller Ocean Chief från Mjölby vars platta ”Sten” innehåller fyra låtar som ligger på 15-20 minuters speltid. Deras senaste skiva ”Universums härd” får dock anses riktigt punkig, den längsta låten är inte mer än 10 minuter lång.

Och så likadant åt det andra hållet. I jakten på det unika är förstås en femminutersskiva omistlig. Jag älskar alltså ”The Submission EP” innan jag ens har hört den. Några andra som är värda att nämna i genren korta låtar är till exempel Nasums Red tape suckers (4 sekunder) och Escape (något längre – 17 sekunder), eller Municipal Wastes Black ice (24 sekunder).

Tango Violenzo består av Christian Augustin, Henrik Wiklund och Nils Lidström. Tre herrar som tidigare synts och hörts i bland andra Khoma och Totalt Jävla Mörker. Inget fel på rutinen här alltså.

Och musiken då? Jo vars, det är inget fel på den heller. Stökig hardcore med hårda riff och vansinniga låtkonstruktioner.

Bäst är 56 sekunder långa While my monkey gently weeps.

Ge Tango Violenzo en chans. Det tar inte så lång tid.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras