Refused spottade ur sig en milstolpe till rockklassiker. Sedan lade bandet ner.

Men nu – 17 år senare – är de tillbaka. Och på första smakprovet Elektra låter bandet hårdare och vitalare än någonsin.

 

“The shape of punk to come” blev orättvist behandlad när den landade I skivdiskarna våren 1998. Vid det laget hade Umeås straight edge-pionjärer Refused sedan länge blivit alldeles för mainstream för att gå hem hos den tunnelseende hardcorepubliken. Medan trenderna gick mot antingen grind- och crustcore eller mot ännu mera old school-kramande experimenterade Refused i stället med jazz och beats.

Inte okej, tyckte circle pit-fanatikerna.

Men kritikerna uppskattade “The shape of punk to come” och om även hardcorepubliken hade haft mer öppna armar hade fler kanske insett att den skulle bli en modern svensk klassiker. Ett enastående låtmaterial i en för sin tid banbrytande produktion. Men redan senare samma år splittrades bandet innan någon, kanske inte ens medlemmarna själva, hade förstått vidden av allt.

Så jo, de har lite att leva upp till när de nu ska släppa nytt för första gången på 17 år. Den 26 juni släpper bandet nya plattan ”Freedom”, producerad av Nick Launay (Gang Of Four, Public Image Ltd, Nick Cave, Arcade Fire). Plattan är det mest radikala Refused någonsin gjort, enligt Refused själva.

Musiksajten Pitchfork slängde under måndagen fram ett första smakprov – Elektra – via Youtube, vilket sångaren Dennis Lyxzén och trummisen David Sandström glatt meddelade via sociala medier.

Och de ser ut att ha all anledning att vara peppade. Elektra är väldigt mycket Refused. Men det låter både argare och hungrigare än någon förmodligen hade kunnat ana. Elektra är explosiv, som en cirkus av taktbyten, och Lyxzéns raspiga stämma har aldrig låtit så här stark och snygg (ibland förvillande lik Dave Grohl).

Om “The shape of punk to come” hade spelats in 2015 hade den förmodligen låtit exakt så här.

När jag hör ”Elektra” fattar jag att reunionturnén 2012, som svängde förbi både Annexet och Coachella-festivalen, inte bara var en återträff för skojs skull. När jag lämnade Annexet fanns en tomhet i vetskapen att Refused egentligen har så mycket mer att ge.

Nu är det upp till bevis. Men jag tror på Refused även denna gång.

Refused are not fucking dead!

 

Låtarna på ”Freedom”:

  1. Elektra
  2. Old friends/New war
  3. Dawkins Christ
  4. Françafrique
  5. Thought is blood
  6. War on the palaces
  7. Destroy the man
  8. 366
  9. Servants of death
  10. Useless europeans

 

Om skribenten

Daniel Cannervik

Journalist och kattägare. Bor i Stockholm men har en del av hjärtat kvar i Linköping. Högkvalitativ popmusik och mysig skäggrock får samma hjärta att rusa.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras