The Sounds
Bråvallafestivalen
2016-07-01

”Dying to Say This to You”, The Sounds andra och kanske rent av genomgående bästa album firar tio år och för att uppmärksamma det framför orkestern skivan i sin helhet.

Det är tio hits på ett enda pärlband. Merparten väldigt starka låtar.

Det hade kunnat bli ett alldeles fantastiskt kalas. Dynamisk poprock i hitförpackning till en fond av efterlängtat solsken.

Men det blir det inte. Tyvärr inte ska jag väl kanske skriva.

Förutsättningarna borde finnas där, men till att börja med framstår det nästan som om The Sounds förvägrats soundcheck. Ljudet är riktigt risigt och odynamiskt. Men det bedrövliga gitarrljudet blir bandets följeslagare genom hela konserten och särskilt svängigt blir det aldrig heller. The Sounds har aldrig varit landets tightaste liveband, men den här kvällen får de aldrig upp styrfart. Framförandet är utan sväng och kraft, som om låtarna framförs mer för sakens skull än för att musikanterna tycker att det är särskilt roligt.

 

thesoundsbravalla2

 

Tyvärr faller yrvädret Maja Ivarsson i samma fack. Sveriges coolaste rocksångerska brukar käka upp sin publik med attityd och karisma. Den här kvällen känns hon mest trött och oengagerad. Hon ikläder sig pliktskyldigt rollen som rockstjärna och tycks som mest nöjd när små korta andningspauser ger henne möjlighet att släntra ut till scenkanten och röka.

Det är svårt att sätta fingret på roten till det onda, men 10-årskalaset blir inte vad det borde. Som om upphovsmännen inte tycker att föremålet för uppståndelsen är lika briljant som vi som står där i publiken tycker.

Vanligtvis nerviga balladen Night After Night kantrar och klockrena bitar som Tony the Beat och Painted by Numbers når inga högre höjder. Det brinner i vanlig ordning lite mot slutet när firandet övergått i bonuslåtar och Living in America ges utrymme.

Men väldigt mycket potential lämnas outnyttjad. Det är helt enkelt ett ganska ovärdigt 10-årskalas.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras