Johnossi
Gröna Lund, Stockholm
2016-08-22

De har stängt in sig och studion i en smärre evighet (och uppenbarligen, om vi ska döma av nya smakprovet Weak Spots, landat i något som känns så väl mer retro som mer hårdrock än något de gjort tidigare), men när Johnossi kliver tillbaka ut på scenen i hemstaden är det som att tiden har stått stilla.

Allting är sig likt.

Det är energi, energi och mer energi som gäller.

För det är just vad Johnossi handlar och alltid har handlat om. En keyboard har kommit till, men det är ändå urkraften i de mullrande hårda trumslagen och desperationen i John Engelberts stämband och överdådigt effektdränkta gitarr som är grundbulten i allt bandet står för. Det är passionen och den ovillkorliga viljan att bulta skiten ur instrumentparken som får Johnossi att brinna.

Så även på Gröna Lunds stora scen den här kvällen.

johnossi2Då är det inte hela världen om nån gitarreffekt gnisslar lite väl olycksbådande eller någon sångstrof faller bort i halvtaskig artikulation. Det är skavanker som snarare förstärker än stjälper.

Sen skadar det naturligtvis inte att setlistan när duon knökar ihop sina bästa låtar tillsammans blir synnerligen stark. Herrarna kan kosta på sig att bränna iväg hits som Gone Forever och Roscoe tidigt för att sätta stämningen och har hunnit egga sin stora publik med Dead End, 18 Karat Gold och Man Must Dance långt innan det är dags för extranummer.

Störst intryck i den behagligt skavande hitkavalkaden gör emellertid suggestiva Mavericks som olycksbådande smyger sig på och så väl smeker som slår på samma gång.

När Johnossi sedan defilerar i mål med What’s The Point och John Engelbert kraschar sin gitarr in i trumsetet innan han akrobathoppar ner mot scengolvet understryker de vad som är hela sinnebilden med bandet.

En from förhoppning, låt den nya skivan efterföljas av lång turné. Fler måste se det här.

Sveriges i särklass festligaste duo. #johnossi

Ett filmklipp publicerat av Mikael Mjörnberg (@mjornberg)

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras