Blaudzun
Bråvallafestivalen
2014-06-28

Att stöpa om välputsade versioner till bastantare liveversioner brukar vara ett framgångsrecept. Det visade inte minst Imagine Dragons tidigare under festivalen när de förvandlade sin väna P3-pop till ett mastigt truminferno.

Blaudzun gör samma sak. Den inspelade musiken har tydlig singer/songwriter-karaktär. På scenen växer Johannes Sigmonds sånger ut till ett svulstigt muller.

Han har ett stort band med sig och medlemmarna byter instrument med varandra till höger och vänster. Det i kombination med det suggestivt tuggande anslaget skulle kunna bli en brakande succé. Men det händer tyvärr inte. Istället blir det tvärtom.

Blaudzuns låtmaterial blir monotont och enformigt. Lite platt. Lite tråkigt.

Trots att det helt uppenbart är skickliga musiker som står på scen lyckas de inte få låtarna att fulladdas med energi och liv. Istället makar de sig fram utan att något spännande egentligen händer. Lysande nummer som Babylon och Who Took The Wheel bara seglar förbi utan att några större känslor uppstår.

Och som avslutning laddar Sigmond så fram Promises Of No Man’s Land. Låten som kan få luften att självantända av briljans i sin inspelade kostym. Och visst, bandet gör den bra. Men inte SÅ bra som man hade kunnat önska sig. En störande rundgång smyger sig in och det där riktiga avgrundsdrivet lyser med sin frånvaro.

Sverigepremiären för holländaren blir nog inte vad någon riktigt förväntat sig. Förhoppningsvis faller allt på plats bättre när han återvänder till våra breddgrader i höst.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg