NOFX
Bråvalla
2015-06-26

Låt mig ställa en fråga.

När ni för valfri man runt 50 och upppåt, låt oss säga valfri gubbe, berättat att ni ska gå på Bråvalla (eller vilken festival som helst för den delen) har ni då bemötts med ett lamt skämt om ”du glömmer väl inte hörselskydden?”, ”har du bomull i öronen då?” eller liknande?

Jag gissar att svaret är ja. Gubbar har uppenbarligen en tendens att utveckla riktigt dålig humor. Att de själva tycker att de är jättefestliga när de säger sådan där klämkäck skit gör det hela bara ännu värre.

Jag hatar klämkäck gubbhumor!

Men när gubbarna flyttar in på festivalscenerna och tar med sig samma pubertala humor som de hade i tolvårsåldern, då tar det priset. Då längtar jag efter trött gubbhumor modell mogen.

Jag har sett NOFX förr, jag är mer än väl medveten om att så kallad ”humor” är en viktig ingrediens i gruppens existens. Men när Los Angeles-ligan besöker Bråvalla slår det över fullständigt. FULLSTÄNDIGT!

De stappligt framförda punkalstren tycks bara vara en dålig ursäkt för att under en timme få stå på scenen och vara ”roliga”. Men frågan är om det är några fler än Fat Mike och hans orkester själva som tycker att de är särskilt festliga. Jag skruvar mest obekvämt på mig när pubertal humor om att visa kuken och förhoppningar om att fula människor i publiken ska få till det hasplas fram.

Problemet är att NOFX skojar utan glimt. Ett uttalande som ”Muse är bara som ett riktigt dåligt Radiohead och Radiohead är förskräckliga” riktat till några trånande tjejer som redan tagit plats framme vid scenkanten i väntan på sina idoler hade kunnat vara hur kul som helst om det gjorts med någon sorts glimt i ögat. Men i munnen på NOFX blir det bara plumpt. Pinsamt och ovärdigt.

Jag hade kanske kunnat ta det om det musikaliska låtit bra, men det låter ärligt talat förjävligt. Som vilket mediokert punkband på vilken fallfärdig fritidsgård som helst.

När 48-åriga Fat Mike tar mikrofonen, för den till sin stjärt och lägger av en saftig fjärt är det förmodligen det bästa ljudet som kommer från Luna-scenen under NOFX-speltid.

Ni förstår…

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras