Hello Saferide
Where’s The Music, Norrköping
2015-02-13

Jag tror aldrig jag har varit på en lyckad efterfest. Man är liksom alltid så jäkla taggad innan – ”WOHO EFTERFEST!” – och sen kommer man hem till någon, landar i soffan, blir genast trött och önskar att man hade gått hem istället. Det mest värdelösa sättet att avsluta en kväll på.

Men det ska finnas en första gång för allt, på fredagkvällen hamnade jag faktiskt på en efterfest som var väldigt, väldigt bra.

Värd: Annika Norlin.

När hon under aliaset Hello Saferide ställer sig på Flygelns scen så ber hon halvt om ursäkt till de som kanske går på sin första spelning för kvällen och är festivalpeppade, nu kommer det nämligen att bli en timme med tillbakalutad efterfestkänsla. Konceptet blir komplett när Norlin hämtar en stor skål Werthers Original och skickar ut i publiken – värden bjuder ju alltid på något äckligt från längst in i kylskåpet på efterfesten.

Jag har inget emot den tillbakalutade stämningen. I flera av låtarna står Annika Norlin lojt med händerna i fickorna och låter sin underbara röst ha huvudrollen – och det är helt fantastiskt.

Till sin hjälp har hon ett ytterst kompetent band, bestående av bland andra Andrea Kellerman på gitarr och kör och Christian Gabel (bland annat i Bob Hund sedan några år tillbaka) på trummor. Medlemmarna vandrar av och på scenen beroende på om de behövs i den aktuella låten och det gör hela scenshowen väldigt levande. Tillsammans med Norlin gör de låtarna snyggt dynamiska – setet innehåller lugna partier, pumpande uppbyggningar och förlösande urladdingar. Mina höjdpunkter är Dad told me och I was Jesus från förra årets ”The Fox, The Hunter and Hello Saferide” och klassikern The Quiz.

Annika Norlin är förresten lika underhållande i pratet mellan låtarna, när hon bland annat berättar om ett sliding doors-tillfälle när hon var som närmst i livet att bli nazist (!).

Underhållning, bra musik och godis – allt man kan begära av värden på en efterfest. Tack Annika!

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras