En skönsjungande björn och en ilsket skrikande kanin? Pop lika gärna som metal?
Det är fullt rimligt. I alla fall i den värld Matthew Tybor och Chris Hutka, alias The Bunny The Bear, opererar.

bunnybearomslagDet är något ondskefullt med kaniner. Jag gissar att alla som någon gång besökt Liseberg och tvingats stifta närmare bekantskap med de ljusgröna avarter som har lismande flin tatuerade i fejjan förstår precis vad jag menar.

The Bunny The Bear från Buffalo, New York, och dess sångare Matthew Tybor manifesterar det där ganska tydligt. I orkestern, som nyligen släppte sin femte platta ”Food Chain”, är det han och hans kaninmask som står för de grovt våldsamma inslagen sångmässigt. Detta samtidigt som Chris Hutka intar rollen som en skönsjungande gosig myspysig björnhanne.

Det är att ställa roller på sin ända.

Samtidigt är staplandet av nöjesfältsreferenser helt på sin sin plats när man talar om The Bunny The Bear. ”Food Chain” är nämligen rena lustigahuset.

Hur man än vänder och vrider på skivans tonkonst hittar man nya infallsvinklar. För varje varv den får snurra blir den mer och mer obegriplig. Kaninen och björnen är lika mycket obstinat metal för unga killar i skateparken som de är smäktande pop för flickor som drömmer om idolerna på flickrummet. De är lika mycket grovhuggen skäggknutte som spinkig kontorsarbetare eller pimpinett pyntad drömmare.

Den enda man med tydlighet kan slå fast är att herrarna är konsekvent inkonsekventa.

”Food Chain” är ett ljudkollage där det blandas friskt och där fascinationen för de illavarslande maskerna snabbt förbyts i en fascination inför den totalt oförutsägbara musiken. En musikalisk hybrid som vägrar låta sig definieras som bra eller som dålig.

Det handlar om total schizofreni som måste höras för att kunna (okej, förmodligen inte) förstås.

För firma Tybor/Hutka, The Bunny The Bear, är det naturligtvis fullt rimligt.

 

 

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras