Från ett kök i Friedrichshain.
Här sitter jag i min lägenhet och tittar ut över byggarbetet som pågår bredvid huset där jag bor.
Tänkte spela in sång på en ny låt här hemma idag, men borrandet är så högljutt att jag tror det får vänta.
Efter att ha bott i Berlin i ett par år och upplevt en nyfikenhet och fascination bestående av frågor som, ”vad saknar du hemifrån, vad är skillnaden?”, så kommer här nu ett par icke vetenskapligt baserade och högst subjektiva observationer.
Helt utan inbördes ordning.

Det yttre
Folk skiter i hur de ser ut, samt i hur alla andra ser ut. En ganska befriande grej. Klä upp dig, klä ut dig, klä av dig, klä ner dig, allt är välkommet. Stockholms motsats.

Kulturella ikoner
Ingen vet vem Björne och snigel är, och i gengäld vet jag inte någonting om vad mina tyska vänner vuxit upp mer för konstiga barnprogram. Dom tror dessutom att Emil i Lönnerberga heter Michel.

Kungahuset
I Tyskland (framför allt den lite äldre generationen) älskar det svenska kungahuset. Som svensk blir man automatiskt utnämnd till expert och måste svara på folks frågor. Man känner sig nästan som en dålig svensk som inte har koll på Carl Gustavs bravader och vad samtliga kungabarnbarn heter och när de föddes.

Köket
Klassiker som t.ex. knäcke med stark lagrad ost får ett helt nytt perspektiv.
Det känns numera som lyx när man får tag på de riktiga grejerna och kan njuta av rågrut med 1878. Ingen använder osthyvel, utan osten är redan skivad i alldeles för tjocka skivor. Själv handlar jag numera ost på Ikea.

Söndagar
På söndagar är alla affärer stängda. Mataffären är stängd. En bra strategi för att undvika katastrofer; kolla alltid så att du har toapapper och kaffe hemma på lördagen.

Cash
I Berlin finns det en outtalad pakt mot kortbetalning. Ikea tar inte emot kreditkort. En kaffe, fika eller drink med kortbetalning kan du glömma. Som svensk kontantlös människa känner jag en konstant stress av att alltid hålla koll på närliggande bankomater.

Musiken
Den tyska musikscenen är som en bubbla som liksom är avskild från resten av världen. Även efter att ha bott här i x antal år vet jag fortfarande förvändande lite om vad som händer.

Alkohol
Oj, vad billigt. Så tänkte jag när jag flyttade hit. Gin Tonic 4 euro, på lite finare ställen 6. Ölen är i stort sett gratis. Socialt uteliv, en lyx som till och med en knegande musiker kan ha råd med i den här stan.

Konflikter
Tyskarna gillar att gå rakt på sak. Kritik, konflikter och klagomål hålls inte tillbaka en sekund. Som konflikt undvikande svensk är det något som jag kunnat lära mig en del om här.

Bröd och potatis
Glutenfritt, LCHF, Low-carb, Paleo. Hahahah. I tyskland är det snarare begrepp tagna ur en sci-fi film. De älskar potatis. Och bröd. Från mitt tyska ex har jag lärt mig att potatis kan tillagas på ungefär 1000 olika sätt.
De älskar även kakor.
Själv håller jag fortfarande på kladdkaka med vispgrädde.

Romantik
Naja. Berlin är ungefär lika romantiskt som en säck potatis. Som svensk är skillnaden alltså inte så stor.

Humor
Skillnaden är gigantisk. Folk vet generellt inte vad Seinfeld är. Southparks ”Funnybot” avsnitt känns på något vis inte alltför långsökt.

Dubbad TV
Jag kan för mitt liv inte begripa hur folk står ut med det. De flesta av mina tyska vänner är lyckligt ovetande uppvuxna med dubbade filmer och tv, och har svårigheter att komma tillrätta med undertitlar. Sylvester Stallone och Arnold Schwazenegger har samma röst. Will Smith och Peter Griffin också. Jisses. Jag vägrar.

I övrigt, jag har precis släppt en ny singel. Where Do Tears Go heter den.

På tal om tårar. Jag älskar att nörda på wikipedia:
Det finns tydligen tre typer av tårar.
Bastårar som håller ögonen fuktiga.
Reflextårar som kommer typ när vi hackar lök.
Känslomässiga, psykiska tårar som kommer med intensiva känslor.

”Emotional tears are composed of more protein-based hormones, such as prolactin, adrenocorticotropic, and leucine enkephalin (a natural pain killer), which is suggested to be the mechanism behind the experience of crying from emotion making an individual feel better.”

Intressant fakta för en som börjar gråta lättare än ett barn som tappat glassen på marken.
Kärlek från Berlin

Videopremiär: Emma Elisabeth – Where Do Tears Go

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras