Jag har aldrig sett Electric Wizard live, men de finns ändå bland mina favoritkonsertanekdoter. En kompis såg dem på Sweden Rock Festival för några år sedan. Bandet klev upp på scenen och en av medlemmarna öppnade konserten genom att helt sonika säga: ”The fun is over”.

Och det roliga är verkligen slut när du sätter på ”Time to die”. I Electric Wizards värld är det ständigt en regnig måndagsmorgon i november och alla går på a-kassa. Det är antitesen till Pharrells idiotanthem Happy. ”We wanna get high before we die” sjunger Jus Oborn i öppningsspåret, och det känns närmast som ett rebelliskt punk-mantra förklätt i doomkostym.

De viktigaste beståndsdelarna på ”Time to die” är tunga riff, fuzz och Satan. Den diaboliska känslan förstärks av ljudklipp som dyker upp här och var där nyhetsuppläsare berättar om sataniska mord och självmord.

”This is a fifteen year old boy who also wanted to be special. Before hanging himself he wrote on his body: I’m coming home master, and Satan lives, and 666.”

Djävulen sitter som bekant i detaljerna och så även på den här plattan. I låtarna som ofta hamnar runt tio minuters längd hittar man snart snygga krokar att upp lyssnandet på. Svänget i Lucifer’s slaves, det snygga riffet i Incense for the damned eller raden ”Wake up baby, it’s time to die”.

Det är musik för en mörkare tid, och det är vackert.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras