Wovenwar
Hovet, Stockholm
2014-11-06

Trots att det är tal om ett i sammanhanget ganska ”nytt” band är historieskrivningen om Wovenwar synnerligen intrikat.

Namnet As I Lay Dying kanske klingar mer bekant?

Den kristna metalcoreorkestern firade ganska stora framgångar under 2000-talets första år, men sagan fick ett abrupt slut i maj 2013 när sångaren och frontmannen Tim Lambesis arresterades misstänkt för anstiftan till mord.

Den biffige vrålaren hade helt enkelt tappat tron på Gud, börjat missbruka steroider och gett sig ut på jakt efter någon som kunde röja hans hustru ur vägen. Det senare blev han dömd för efter att han gått i polisens fälla och sagan för As I Lay Dying var så att säga all. Resterande medlemmar gick istället vidare och bildade Wovenwar.

Det är den korta versionen. Historieskrivningen är som sagt intrikat.

Tyvärr är historien om bandet betydligt mycket mer intressant än det som Wovenwar gör på scenen. Den rockmetal gruppen saluför på Hovet den här aftonen kan i vänligaste möjliga ordalag beskrivas som blek. Gruppen har våldsamt svårt att få sitt låtmaterial att engagera. Gång efter gång under den halvtimmeslånga (tack och lov att det inte är mer) speltiden mynnar låtarna, som säkerligen är tänkta att vara semihits, ut i trist harvande utan finess.

Formen från As I Lay Dying känns igen även om Wovenwar valt att gå i en betydligt mjukare riktning. Det innebär, när finessen saknas, att det mest blir klyschigt.

När jänkarna dessutom börjar sprida gliringar mot den i sanning stelt trötta publiken (inte så konstigt kanske med tanke på vilken underhållning som för tillfället bjuds från scenen) omkring sig blir det bara ännu tristare och att gänget kommer en gitarrist kort (varför Phil Sgrosso inte finns med förtäljer inte historien) hjälper naturligtvis inte heller till att lyfta tillställningen.

Jag förkovrar mig hellre i historien om bandet än engagerar mig i att lyssna på det. Det är den krassa sanningen efter den här bortslösade halvtimmen av mitt liv.

 

Läs också recensioner av kvällens andra akter Papa Roach och In Flames.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras