Jesper Lindell debuterade 2017 med EP:n ”Little Less Blue”.
Den 24 maj släppte Jesper sitt första fullängdsalbum”Everyday Dreams”. Det är resultatet av ett långt och hårt arbete. Ett enträget slit för att skapa något eget och unikt– och en kamp för att vinna kreativ frihet.

Så Drefvet tog ett snack med Lindell om just kreativ frihet, om varifrån det osvenska soundet kommer, om recensioner betyder någonting och en hel del annat.

Osvenskt. Det är ordet som dyker upp när jag lyssnar på din musik. Vilka artister och grupper ligger till grund för Jesper Lindell-soundet vi hör idag?
Det som präglar en allra mest och sätter djupast spår är väl den musik man lyssnat på och hört omkring sig under sin uppväxt. För mig är det exempelvis Van Morrison, Neil Young och The Band, som alla har funnits där ända sedan jag såg The Last Waltz för första gången. Den musik man lyssnar på just för tillfället inspirerar förstås också det man själv skapar, så jag tror att artister som The Arcs, Dan Auerbach, Holy Hive och Richard Swift påverkat mitt nuvarande sound en del. Just Richard Swift, som gick bort alldeles för ung under tiden jag arbetade med mitt album, inspirerade mig exempelvis att våga använda min falsett på låten Momentary Love

Dags för musikgeografi! Om du fick sätta en nål på världskartan som bäst beskriver din musik. Var skulle nålen hamna? Man får givetvis sätta dit flera nålar.
Jag har svårt att beskriva min musik med hjälp av platser, men jag antar att alla de platser som jag bott och tillbringat mycket tid på har influerat mitt sound. Så jag måste väl säga:
1. Ludvika, där jag är född och uppvuxen. Den längtan bort som föds i en när man växer upp i en liten ort tror jag hörs i min musik.
2. Stockholm, där jag bodde fram tills för något år sedan, under tiden jag var sajnad till ett av storbolagen här i landet. Jag tror inte Stockholm har något speciellt sound, men däremot markerar mitt kommande album en brytning med dem och musikindustrin. Det hoppas jag också hörs på något sätt, att jag vågat gå min egen väg.
3. Örebro, där jag dels tillbringat ett antal ungdomsår, och där stora delar av albumet ”Everyday Dreams” är inspelat. Vissa platser, typ Muscle Shoals, kan nog vara så starkt laddade att man faktiskt hör dem på inspelningarna, och så är väl inte direkt fallet med Örebro, haha. Men, min producent Zack Andersson och hans studio Lindbacka Sounds var väldigt viktiga under processen. Jag tycker att vi, under de månader vi spelade in, lyckades skapa en väldigt speciell och kreativ stämning. Den tror jag också hörs på plattan.

Du gästspelade på Leonard Cohen-hyllningen med några nummer. Men om vi vände på det, vilken Lindell-låt skulle du helst vilja höra från Leonard Cohen?
Att vara en del av Leonard Cohen-hyllningen var en fantastisk upplevelse som jag är sjukt tacksam över. Men den har väldigt lite med mig och min musik att göra, så har svårt att svara på den här frågan.

Betyder recensioner något för dig som artist? 
Man önskar ju att man var så cool att man inte brydde sig om vad andra tycker om en och ens musik. Men det är man ju inte. Så det är klart att jag har koll på vad som skrivs, och att det är kul när musiken uppskattas och mindre kul när den inte gör det. Det gäller väl bara att försöka njuta av de goda orden och inte låta de mindre goda påverka en.

Hur ser skapandeprocessen ut inför ett album? Finns det halvfärdiga låtar eller går du in i studion med oskrivna blad?
Inför Everyday Dreams skrev jag låtar in i det sista. Några var klara långt innan vi gick in i studion, några blev klara på plats. Sedan tillbringade jag och producenten Zack cirka fem månader i studion med att arrangera och hitta rätt sound för varje individuell låt. 

Vad innebär ”kreativ frihet” för dig?
Precis den position jag befinner mig i idag. Att jag har friheten att skapa vad jag vill, utan att det finns några måsten. Inga krav på att hitta ett kommersiellt sound, att anpassa mig för någon speciell publik eller att jaga nästa hit. Hela Everyday Dreams symboliserar väl kreativ frihet på så sätt, antar jag.