Raketklubben är Sveriges snäll-coolaste indiepopband, stationerade i Dalarna.
Den 29:e mars i år släppte Raketklubben sin första EP ”fuck dig, fan för dig” som togs emot fint. Låten ”Ångrar du dig?” hamnade direkt på Spotifys egna listor Made In Sweden och Indie Highlights samt även spelats flitigt i P3. 
Nu är bandet tillbaka med singeln ”Astronaut” som är första spåret från bandets kommande debutalbum som kommer släppas under 2020.
Så vi på Drefvet kände självklart att ett litet snack med pop-kvartetten var på sin plats.

Raketklubben. Astronaut..jag ser mönstret. Om ni fick ta med er EN varsin låt ut i yttre rymden som fick övriga varelser och ting omkring vår planet (för visst finns dom?) att höra det bästa och finaste vi har att erbjuda i musikväg.
Vilka låtar skulle ni dela med er av? Och såklart varför..

Paulina – Jag skulle ta med Y.A.L.A med M.I.A. Det skulle bli ett jävla ställ, ingen kan låta bli att dansa, allt blir gött oavsett vem eller vad jag träffar där ute.

Jerka(Don’t fear) The Reaper – Blue Öyster Cult för oavsett vem man är eller vad man är så måste man få huvudet impregnerad av den koklockan.

Linn – Det hade känts fint att ta med något vardagsrealistiskt, som typ Snooza med Säkert! Nu är jag lite osäker på om jag känner mig rädd för rymdvarelser, men hade jag varit det så hade jag nog snarare visat upp något djupt tvivelaktigt. Typ hållit upp en avvisande hand och sagt ”kom inte till jorden, vi har Björn Rosenström”.

David – Kanske, hm… Joni Mitchell nånting. Den låten som är med i Love Actually. Both sides now tror jag den heter.

Hur var och när bildades Raketklubben?

Vi blev till i en gul gammal villa, som lokalt går under namnet Varpan, i Falun.
Linn hade precis flyttat hem till Dalarna efter att ha pluggat musikproduktion i Stockholm.
Men med ett hjärta som dunkar för indiepop var det svårt att få till det där rätta svänget i datamaskinen.
Vår konstellation var från början tänkt som ett inspelningsprojekt där vi skulle spela in Linns låtar, men utvecklades så sakteliga till mer utav ett band.
Jerka jobbade på förskola under den tiden, en dag kom han direkt från jobbet till repet med basen i handen och berättade om ett gott snack han haft med ett barn som undrade varför han hade bas med sig till jobbet.
När han berättade att han spelade i band hade barnet frågat vad vi heter.
Jerka hade inget bra svar utan frågade istället vad hen tyckte vi skulle heta.
Efter en stunds fundering fick han svaret ”Raketklubben, för då får man spela snabbt.”
Vi tog det direkt såklart – geni.

Låten ”Sen jag lämnade dig” är smärtsamt vacker, hur gick resonemangen kring att spela in den?

Vad fint, tack! Tanken förändrades lite under under inspelningens gång. Vi spenderade en hel dag med att spela in ett smäktande vackert piano till Sen jag lämnade dig, eller ”visan” som vi kallar den, för att tjäna in några stavelser.
Paulina spelade som ett riktigt ess och vi var mycket nöjda när vi sent på kvällen drog hemåt med varsin slaskmix på vad vi gjort under dagen. Dagen efter kom Linn tillbaka men det impopulära förslaget att vi skulle klippa bort massor av pianot.
Men med bara en dags inspelning kvar och utan tid att dividera klippte vi bort en hel del och arrade om låten under tiden vi spelade in. Den är fortfarande pianobaserad, men utan att man tänker på det försvinner pianot i en stor del av låten. Istället jobbade vi mer med rytmik, med orgelljud, slag på gitarren och små rytmiska pauser. Texten tar så mycket plats och det saknades liksom luft som låten nu fick och vi är jättenöjda med resultatet.
Vår producent Erik också, iallafall med allt utom den av oss utvalda ”house-virveln” som han undrade om vi VERKLIGEN ville ha kvar.
Det ville vi, för ibland behöver en smäktande ballad en quirky housevirvel.
Salt och sött, ni vet.
Mums.

Vi har många roliga minnen från att spela Visan live.

Allt ifrån att folk har kommit fram, lite runda under fötterna, efter spelningar och sagt ”alltså, den här låten handlar exakt om mig” och berättat sin livshistoria över, en, två, tre öl till

En annan gång stod det ett gäng kids framför scenen som blev väldigt engagerade kring låtens scenario. I en av verserna sjungs det om en Erik i inte så positiva ordalag. ”FUCK ERIK” och ”SKIT I ERIK, FUCK HONOM”, vrålades det nerifrån publiken och Jerka, vars egentliga namn är just Erik, förstod först inte att de syftade på hans namne i låten och fick kämpa för att hålla masken.

Vilka magiska ingredienser är ett måste för att koka ihop en riktig popdänga?

• Tre deciliter otrolig melodi, gärna sjunga med-vänlig och enkel.

• Två deciliter dur! Var inte rädd för att skriva en låt helt i muntert klingande ackord. Det måste inte bli glättigt. Vi tror att även de sorgligaste låtarna kan bli ännu sorgligare i dur.

• Kanske nån tesked moll ibland. Men gärna dur. Dur är toppen.

• Grovriv hundra gram text. Det vill säga genomarbetad men inte sönderanalyserad.

• En nypa ”do whatever it takes för att göra dig förstådd”. Hittepå-ord är inte helt uteslutet. Bara för att det blir röda streck under orden i ditt Word-dokument så betyder inte det att dom inte får ta plats i din låt. I till exempel vår låt Industristad så sjunger Linn ”askkoppsgråa liv”, och visst kan du väl se färgen framför dig fastän ordet inte går att slå upp i någon bok?

• En rågad matsked av någonting som skaver. En liten ingrediens volymmässigt men ack så viktig. Kanske handlar det om ett ord som inte brukar få ta plats i en poplåt, ett avigt ljud i sin kontext eller kanske en textrad som bara måste få plats, så du får slänga in någon brokig extratakt.

• Ett kryddmått stick som känns så klockrent och fräscht™ att det bryter av precis lagom mycket. Sådär så att man känner att man skulle kunna skriva en helt ny låt, bara utifrån det. (Men du behåller det för du vet ju att det där kryddmåttet ger en smakupplevelse som smittar av sig på resten av låten.)

• Släng självcensuren i komposten, bland övriga rester av tillrättalagdhet. Rädsla för att lämna ut sig själv för mycket har aldrig gjort en låttext bättre. Skriv som om ingen ska höra dina låtar (och blunda samt håll för öronen när de laddas upp på Spotify.)

Hur ser framtiden ut för Raketklubben?

The future is so bright, we gotta wear shades, som man brukar säga. Eller brukar man säga så? Hur som helst, inom den närmsta framtiden ska vi spela in en live session, repa och den 26:e oktober ska vi spela på Heaven Up Here i Stockholm. Vi ska in i studion och spela in massa låtar så att vi kan släppa vår första fullängdare 2020 och sist men inte minst ta över världen.

Vilken artist, levande eller bortgången bjuder ni med på efterfest till replokalen för ett jam som pågår i dygn efter dygn?

Jerka – tror jag skulle bjuda in Mick Jagger eller Dave Grohl. Båda verkar så jäkla sköna och gillar att berätta historier.

Paulina – Jag skulle vilja jamma natten lång med en riktigt bra trummis som verkligen svänger och känns cool. Jonna Löfgren vore drömmen. Hon kan spela allt och få det att svänga, säkert till och med tillsammans med mitt taffliga spelande som säkert blir sämre och sämre ju längre in på kvällen/natten vi kommer.

Linn – Håller med Paulina. Känner genast FOMO och vill vara med!

David – Det blir väl The Sensitives, våra locals och kära vänner. Alltid trevligt att ha med dem att göra.

Vad kännetecknar själen och andan i en industristad?

David – Själen och andan… Ja, det lär väl bli det heliga jävla svenska svårmodet och dennes kompanjon brukshumorn.

Jerka – Sju på morgonen så åker 60% av alla bilar till samma stora industrikomplex.

Linn – Lite svårt att pinpointa när jag är born and raised i en industristad. Tänker på någon stark och stryktålig som skyddar ett skört och mjukt innanmäte. Kanske är det något med tugget och den krassa mentaliteten. Men sen säger man alltid hej till grannen och kan komma över på spontankaffe hos folk, det är fint.

Paulina – Själen hoppfull, men med ett hjärta som pumpar rök, och ett dunkel över staden som ger näring åt krossade hjärtan och tristessen för stadens invånare.