Papa Emeritus III och de namnlösa gastarna är äntligen här i fullängdsformat – i dag släpps Ghosts tredje skiva ”Meliora”. Drefvets skribenter Mikael Mjörnberg och Fredrik Tideman tog ett snack om spökrockarnas nya sound, PR-maskineri – och ”Rederiet”.

Mikael: Vad säger du om nya Ghost? Överraskande bra säger jag!

Fredrik: Ja för fan, grymt bra!

Mikael: Hi Is och slutnumret är ljudporr. Jag trodde nog att jag skulle tycka att de hade gått åt fel håll, men efter ett flertal varv tycker jag tvärtom.

Fredrik: Ja, det är ju riktigt stor skillnad mot soundet på första skivan. Men de har hittat den perfekta skärningspunkten mellan metal och pop nu, uppenbarligen ett framgångsrecept. Deus in Absentia är den bästa Abba-låten sen 70-talet.

Mikael: Verkligen. Det kan nog bli ruggigt stort med den här plattan…som om det inte redan är det.

Fredrik: Ja, det lär vara en hel del som hittar till bandet nu. Har hört flera stycken som inte gillat Ghost tidigare som fastnade för Cirice när den släpptes. Gillar produktionen som fan också, skivan låter helt fantastiskt. Det är ju typ live-ljud på trummorna. Klas Åhlund har gjort ett grymt jobb.

Mikael: Lyssnar för första gången i en riktigt bra anläggning nu, tidigare bara snäckor och dator ute på vift och… ja, jag är beredd att hålla med dig!

Fredrik: Ska jag motsätta mig något så är det ju lite tråkigt med två korta instrumentala spår. Det var det ju även på första, men de låtarna kändes lite matigare, de här känns mer som utfyllnad. Men å andra sidan, åtta jävligt bra låtar tackar man ju inte nej till.

Mikael: Korta instrumentala spår är alltid onödigt. Genomtänkta långa instrumentala låtar – helt okej. Korta – nej tack!

Fredrik: Håller med om det. Man måste ju säga att de har en sjukt effektiv PR-maskin också.
Först en singel, sedan livepremiär med tre till nya låtar som spreds på Youtube och sedan släpptes digitalt med jämna mellanrum. Hela sommaren har liksom fått en Ghost-touch.

Mikael: Ja det lär ju vara extremt genomtänkt, små nya skvättar hela tiden så att intresset aldrig ska svalna och hajpen hela tiden hållas vid liv…. Men de har ju tänkt genialiskt PR-mässigt redan från början, exempelvis med ”sångarbytet” inför andra plattan osv…

Foto: JOHN McMURTRIE

Foto: JOHN McMURTRIE

Fredrik: Ja precis. Det är ju en stor del i deras framgång. Jag håller för övrigt fast vid att From the pinnacle to the pit är en av årets absolut bästa låtar, kanske den bästa hittills. Den plus Majesty och Deus in Absentia är mina favoriter på plattan, just nu i alla fall. Den jag har svårast för är Mummy Dust, även om retro-soundet, exempelvis ekot på gitarrsolot, är rätt coolt. Lite kul också att synthslingan i sista versen typ är Steven av Alice Cooper rakt av. Cirice är också jävligt bra, men den har man ju lyssnat på ett tag nu.

Mikael: Jag röstar som sagt hårt på He Is och tycker att Mummy Dust är en rätt cool låt, en av de bättre faktiskt.

Fredrik: Okej! Gillar också He is, den har ju tydligen hängt med ända från starten av bandet. Det var nog rätt att vänta med att spela in den tills den här skivan. Överlag tycker jag att det är starkare spår på ”Meliora” än på ”Infestisummam”, där det var flera anonyma låtar som försvann bland de lite bättre, typ Jigolo Har Megiddo och Idolatrine.

Mikael: Känns väl som att den här är lite mer genomarbetad än den förra. Det var nog lite klassikern att skapligt snabbt få fram en andra platta efter en succéartad debut som gällde där.

Fredrik: Ja så är det nog, de har ju sagt själva att de var smått missnöjda med den. Tror inte de kommer att känna så med ”Meliora” i framtiden.

Mikael: Påminner inte pianoslingan i Mummy Dust lite om något ur ledmotivet i ”Rederiet” dessutom? Det är pluspoäng i min bok.

Fredrik: Haha, jo du kan ha rätt, med en något mer ödesmättad ton kanske. Alla referenser är bra…

Mikael: Fast att jag refererar till en såpopera snarare än hårdrockshistorien, till ”Rederiet” snarare än Alice Cooper, säger förmodligen mer om mig än om Ghost.

Fredrik: Det kan vara så! Utöver den biten har jag inte hittat några supertydliga referenser till andra låtar, men man hör ju att de har inspirerats av klassisk hårdrock. Många chugga-chugga-riff.

Mikael: Ärligt talat var jag inte jätteövertygad av Cirice när den kom. Jag tyckte mest det var ännu en Ghost-låt i mängden, det tycker jag fortfarande, och förstod inte varför alla prompt skulle hajpa den så hårt. Det va inte förrän jag hörde From the pinnacle to the pit som jag började ana att det här nog skulle kunna bli något lite utöver det vanliga.

Fredrik: Okej! Jag tyckte nog att Cirice lät lite annorlunda ändå, man hörde skillnad mot båda förra skivorna. Men som sagt när Pinnacle släpptes höjdes peppen en rejäl nivå. Lyssnade på den två dagar i sträck tror jag.

Mikael: Man kan nog säga att det här är den bästa Ghost-plattan hittills va?

Fredrik: Alltså, alla skivor har ju sin egen karaktär och sitt eget sound, och jag håller nog fortfarande debuten som den bästa skivan. Men ”Meliora” är helt klart en tuff konkurrent. Det är svårt att inte bli imponerad av kreativiteten och fingertoppskänslan i melodierna och låtsnickrandet. Som sagt så kan det bli ruggigt stort, och ”Meliora” är skivan som kommer att ta Ghost till en ny nivå.