They died as they tried

Studiodagbok Chugger – Del 3

Denna gången är det dags att byta ut pukor och pedaler mot strängar och gitarrer. Först ut i det distade ljudlandskapet är Chuggers grundare Robert Bjärmyr. Han berättar om vad som driver Chuggers tunga musik framåt och om essensen bakom alla låtar:

Riffet.

– När jag skriver låtar så utgår jag alltid vad som får igång kroppen hos lyssnaren. Man kan sitta med ett otroligt invecklat riff och tycka att det är det bästa som världen någonsin skådat, men utan något som lyssnaren kan haka tag i kommer man inte engagera sin publik. Skala istället bort allt skit tills du har kvar en stenhård kärna som står emot tidens tand. DÅ har du ett bra riff! Jag började lyssna på 80-tals heavy metal som t.ex Accept, Judas Priest, Saxon, och kan än idag slänga på en platta och gunga med. De hade onekligen fattat grejen och gör det fortfarande idag, nästan 40 år efter de startat. För att citera Halford: ”There’s many who tried to prove that they’re faster, but they didn’t last and they died as they tried”.

 

 

Det går knappast att diskutera musik med en gitarrist utan att musikaliska liknelser kommer haglandes. Och självfallet måste även vi ställa frågan som fått otaliga musiker att skruva på sig i förtvivlan: Vilka musiker har influerat ditt gitarrspel?

– Min spelstil står någonstans bakom Hemköp och flörtar med Dave Mustaine, Wolf Hoffmann och K.K Downing. Ibland får den även besök av Jon Schaffer från Iced Earth, vilket bidrar till en salig blandning helt enkelt! Musikaliskt ligger det dock närmare t.ex Susperia, Arch Enemy och Lamb of God än 80-talets metal, med den melodiska ådran i behåll. Gemensamt för hela spelandet är ett blytungt riffande utan onödigt krimskrams. Lite som en traktor på speed.

Modernt ljud eller norsk skogsmetall på kassetband? Robert tar på sig den allvarliga kostymen när han tar till orda om dagens musikklimat och den överproduktion som många band, frivilligt eller ofrivilligt, tampas med idag.

– Jag tycker att många band nuförtiden har ett alldeles för sterilt ljud. Det är synthar, putsade gitarrer, digitala trummor och ”sockerbit”-tagningar, allt inkapslat i en produktion som slickar nollan hela tiden. I många fall uppstår en djup besvikelse när man ser banden live – de kan inte leverera vad de sålt. Men jag gillar verkligen dagens moderna ljudproduktioner när det görs med finess, och utan att säga att att alla band ska låta som old school kassetbandspelningar, finns det mycket att vinna på att vara lite mer förankrad i verkligheten på skiva. Sen finns det självfallet undantag där man har en otroligt polerad produkt och även levererar den live. Jag startade Chugger med en ambition att gå tillbaks till grunden, och på ett sätt ”börja om” eller återta modern metal från det rådande musikklimatet. Vi fokuserar på att göra det vi gör så bra vi kan och levererar alltid 200% på scen – allt annat är ett misslyckande.