…för Håkan Hellström.

Föga anade vi väl hur sann den där låttiteln från plattan med samma namn skulle visa sig vara.

Det kommer aldrig vara över för mig proklamerade Håkan Hellström 2013 och i år inser vi hur sant det är. Prisregnet tycks aldrig vara över för göteborgaren.

Han har prisats för Årets rock (Grammis), Årets textförfattare (Grammis), Årets liveartist (P3 Guld) och Årets låt (Grammis och P3 Guld)…hans konsert i Göteborg flyttades från Slottsskogen till Ullevi. Det tar aldrig slut med den positiva uppmärksamheten.

Kul för Håkan Hellström, som är ett artistisk unikum i vårt rike, att bli så fantastiskt uppmärksammad, visst är det så. Men samtidigt är det ett underbetyg till svensk bransch och svensk media att prisregnet över samma personer aldrig tycks ta slut.

En sak vet vi. Svensk musik mår fantastiskt bra, det produceras mängder av intressanta artister varje år.

Men vi är förbannat genomusla på att prisa och uppmärksamma dem.

Istället är det i stort sett samma klubb för inbördes beundran som nomineras och prisas på de olika galorna varje år. Slentrianmässigt kan artister som Håkan Hellström, Kent och Veronica Maggio traska hem med ett gäng priser under armarna om de råkat släppa något det berörda året.

Jag tycker det är skittrist och årets likriktning när det kommer till Grammis och P3 Guld tar nästan priset.

Håkan Hellström är ju knappast ensam om att kunna peka på prishyllan och sjunga ”Det kommer aldrig vara över för mig”.

Att Ghost plockar hem Årets hårdrock på både P3 Guld och Grammis, att Icona Pop utses till Årets dans (Grammis) och Årets grupp (P3 Guld), att Veronica Maggio prisas som Årets pop (Grammis) respektive Årets artist (P3 Guld) och att Jenny Wilson likt Håkan Hellström badar i priser, Årets musikvideo, Årets album och Årets producent på Grammis och Årets pop på P3 Guld, säger egentligen ingenting om hur musikåret 2013 såg ut i Sverige.

Inget ont om dessa begåvade artister, men det är bara ett pussel med väldigt få bitar där prefixen framför priserna kastas runt lite men där mottagarna är desamma.

Det kanske aldrig kommer vara över för Håkan Hellström, men någonstans önskar man ju att det skulle vara över för de här galorna om de fortsätter visa upp den här typen av fantasilöshet och likriktning.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras