Det är bara några dagar kvar till årets Bråvallafestival. Drefvet kommer naturligtvis att vara på plats och rapportera om banden, stämningen, fansen och festivalmaten. Svårt att välja vad du ska se bland det digra utbudet? Lugn, här kommer några tips. Det här missar inte Drefvets Bråvalla-redaktion:

Ricky Holmqvist

Markus Krunegårds välkomstspelning
Luna, torsdag, 12.45
Med en rykande färsk skiva innehållande ett flertal låtar som verkligen har potential att explodera i liveformat så är Bråvallas första spelning en definitiv höjdpunkt att se fram emot. Kommer han öppna eller avsluta med den gamla Laakso-hiten Norrköping? Ja det är den stora frågan.

The Hives comeback
Luna, fredag, 19.30
Den senaste tiden har det mesta som skrivits om Fagerstabandet handlat om allt annat än musik. Nu har bandet chansen att visa att man är ett av Sveriges och världens absolut bästa liveband. Om The Hives bara vill så finns det inget band i världen som ens kommer i närheten av den råa urkraften som i full skala drabbar publiken.

Tiger Bell
Juno, lördag, 14.00
Att säga att Stockholmskvartetten tagit över fanan från Sahara Hotnights är kanske inte helt rättvist. Men Tiger Bell visar på skiva att man besitter samma råhet och energi. Det ska bli intressant att se om bandet kan framhäva samma känslor från scenen på Bråvalla.

Placebo
Luna, fredag, 00.30
Jag är absolut inget Placebo-fan. Visst de har ett gäng grymma låtar. Men jag ska – oavsett väderlek – besöka spelningen ENBART för att få uppleva For What It´s Worth. Jag vill omfamna DEN syntslingan. Jag vill bli knockad av DE trummorna. Spelar de inte den låten kommer jag lägga mig i fosterställning och gråta som ett litet barn.

Vildsvinskebab
En festival är ju så mycket mer än bara musik. Gemenskapen, snickrandet av livslånga minnen, blaskig öl i plastmugg och maten såklart. Festivalmat brukar vara flottig pizza-slice, texmex som ätes på egen risk eller nåt annat livsfarligt. Men vildsvins-kebaben. Herregud, det är sommarens höjdpunkt. Vill du mig något så finner du mig i kön till kebaben.

Fredrik Tideman

Iron Maiden
Panorama, torsdag, 22.00
Det blir den tolfte gången jag ser järngungfrun och efter förra årets spelningar i Hamburg, Malmö och Stockholm ska det bli kul att se gubbarna ta Maiden England-turnén i mål. Räkna med ett omfattande utlåtande här på Drefvet efteråt.

Lana Del Rey
Luna, torsdag, 21.00
Med låtarna från ”Born to die”, ”Paradise” och nya ”Ultraviolence” kan Lana sätta ihop ett set som är fem plus timmen igenom. För mig skulle hon gärna få spela i två timmar till. Några delar Brooklyn, några delar Kalifornien och en stor portion amerikansk kultur kommer till Norrköping på torsdagskvällen.

Elliphant
Juno, lördag, 18.00
Jag fick mersmak på Kentfest, och det kan bara bli bättre. I stället för största festivalscenen är sceneriet den här gången ett intimt tält som förhoppningsvis kommer att vara fullpackat. Elliphant kommer att få flygfältet att vibrera!

Graveyard
Panorama, lördag, 15.00
Vad passar bättre en somrig lördagseftermiddag än att sätta sig i gräset med en blaskig öl och lyssna på rock i världsklass? Ingenting. Absolut ingenting.

Bombus
Juno, fredag, 13.45
Jag kommer inte att missa Bombus, men jag är rädd att många andra kommer att göra det med tanke på den trista speltiden. Men jag är övertygad om att Göteborgarna kommer att ge järnet och leverera ändå. Snabbt, hårt, skoningslöst!

Malin Karlsson

Malin-Karlsson_avatar_1391454848-200x200

Markus Krunegård
Luna, torsdag 12.45
Det vore väl fantastiskt dumt att inte se hemmasonen när han öppnar årets festival? Jag har nämligen hört talas om spelningar där folk fått stå i diskrummet för att det varit så fullt. Här finns plats för alla! Dessutom vill jag veta om jag verkligen stör mig så hårt på honom överhuvudtaget?

Den Svenska Björnstammen
Luna, torsdag, 14.45
Som det fan jag är av denna samling grabbar har abstinensen varit stor under tiden de hållt på med sitt senaste album ”I förhållande till” – och jag tar varje chans jag får att se dem live.

Ron Pope
Luna, torsdag, 16.45
Även kallad kärlekspåven och ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det kommer aldrig att finnas en anledning till att inte gå och lyssna på Mr. Pope leverera live. Att han dessutom spelar på Bråvalla för andra året i rad säger väl allt – han älskar Sverige och vi älskar att han frälser oss med kärlek!

Petter och Norrköpings Symfoniorkerster
Luna, fredag, 13.15
Jag har förbannat mig blå för att jag missade Petter tillsammans med Radiosymfonikerna förra året och är galet tacksam för denna spelning. Frågan är om han inte dyker upp tillsammans med Daniel Adams-Ray någon timme senare också?

Panda Da Panda
Pacific, fredag, 01.15
En spattig, oberäknelig, charmig skåning – vad mer behövs i festivalnatten? Jag är övertygad om att Pandans speltid inte är till någon nackedel bara för att den ligger sist på fredag. Tvärtom. Detta kommer att bli en grym spelning.

Josefin Landhagen

Lana Del Rey
Luna, torsdag, 21.00
Looken, mystiken, rösten… Har haft Lanafeber senaste två åren och är den spelning jag ser mest fram emot under hela Bråvalla.

Linnea Henriksson
Panorama, fredag, 14.30
Hjärta och smärta, Linneas texter tog jag till mig under en jobbig period i mitt liv en kall vinter. Hon fick en gnista hopp ta fart i mig och komma ut till en spirande vår.

 

Passenger
Panorama, fredag, 16.30
Let Her Go blev förra årets mest spela låt på min Spotifylista, Passenger kvalade in som en storfavorit med albumet ”All the little lights”.

Veronica Maggio
Luna, fredag, 21.45
En av mina svenska favoritartister som jag inte haft möjlighet att se än, klart jag tar chansen på Bråvalla.

The Offspring
Panorama, lördag, 21.00
The kids aren´t alrigt och Self esteem är två låtar som gått varma genom åren, vore grymt att få uppleva dem live i en pulserande festivalnatt.

Mikael Mjörnberg

Ron Pope
Luna, torsdag, 16.45
Ron Pope är ett Bråvalla-fynd. I alla fall för undertecknad. Hade I Don’t Mind If You Don’t Mind inte hamnat i festivalens officiella playlist inför premiäråret hade jag aldrig upptäckt herrn med den gyllene rösten. Då hade jag aldrig förälskat mig i honom, gått och sett honom live och fallit ännu mer pladask. Nu kommer han tillbaka till brottsplatsen, det är tredje gången på ett år jag ser honom live och jag skulle ljuga om jag sa något annat än att det är festivalens viktigaste stund för mig. I don’t mind if you don’t mind.

 

Placebo
Luna, fredag, 00.30
Fyra av fem band på min lista är orkestrar som jag redan sett live, de flesta fler än en gång. Det beror inte på att jag är en bakåtsträvare som inte vill upptäcka nytt, utan att det är förnämligt duktiga liveakter som bokats till festivalen. Placebo tillhör skaran av fyra. Gruppen har ett artilleri av hits och en förmåga att skaka fram en suggestiv stämning. Speltiden mitt i natten kommer passa som hand i handske.

Bastille
Luna, lördag, 18.00
Inget band inom dagens popscen har så smittande melodier som Bastille, inget! Britterna jobbar med dundrande slagverk och drabbande körsång så att hjärtan nästan brister, men det är de nästan provocerande smarta refrängerna som lyfter hela grejen mot skyarna. Stockholmsbesöket i höstas var förhoppningsvis bara en försmak på hur bra det här gänget kan vara live.

Bad Religion
Panorama, lördag, 19.15
Gammal är äldst? Bra låtar är bra låtar oavsett ålder? Jag svarar ja på båda spörsmålen. Bad Religion har alltid haft en osviklig talang för att snitsa ihop poppunkkarameller som fungerar som vitamininjektioner för humöret och de är fortfarande vitala nog för att framföra dem ystert på livescenen. Mitt senaste möte med orkestern var i Göteborg för fyra år sedan. Det var sannerligen för länge sedan.

The Offspring
Panorama, lördag, 21.45
Det händer att ett eller annat ord av raljerande art slipper över mina läppar när Sweden Rock Festival kommer på tal. Jag förstår inte grejen med att se forna idoler som nu befinner sig på ålderns höst och passerat det där som brukar kallas lånad tid när de medelst gaggighet våldför sig på det som en gång var så lysande. Jag är en dubbelmoralisk hycklare. Jag vet att det inte är 90-tal längre. Jag vet att The Offspring som knappt ens lät lysande under storhetstiden med stor sannolikhet kommer låta tveksamt 2014. Jag är ändå ivrig som ett barn på julafton inför att få höra hela ”Smash” från start till mål och ber med glädje alla Sweden Rock-besökare om ursäkt. Nostalgin vinner.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras