Kapten Hurricane
Nu är det som det är IV
(Egen utgivning, 2015)

Det är på något sätt omöjligt att inte känna en viss sympati när Kapten Hurricane meddelar att de är bandet som ”vägrar sluta trots minst sagt ljumma recensioner”. Ett band som inser sin egen plats i näringskedjan genom konstaterandet att ”det blir kanske aldrig någon bejublad och utsåld Ullevi-konsert men det kan alltid bli en kanonkväll på den lokala pizzerian”.

Inget känns mer logiskt än att bandets tophit på Spotify heter Det går åt helvete ändå.

Det skulle kunna låta vedervärdigt (att det här ens är en ny bekantskap för mig är en gåta), men det är tvärtom. En vandring tillbaka genom diskografin med Spotifys hjälp avtäcker smutsig pop som spretar åt alla möjliga håll och som framförallt uppfordrande lockar in mig med texter som berör.

Socialrealism eller diskbänksrealism, det är fruktansvärt uttjatade begrepp som i ärlighetens namn ofta hanteras så illa av allehanda textförfattare att det bara blir banalt. Men när Kapten Hurricane sjunger om sin verklighet, om de små men ack så viktiga detaljerna i vardagen träffar de en nerv som gör att det känns. Det engagerar när de sjunger om att de ”är trötta på alkoholromantik och asfaltserotik” i Hissa sjörövarfanan eller tar till tricket att få ur sig svårdefinierade känslor genom att sätta dem på pränt i Jag var tvungen att hitta ett sätt så jag satte mig ner och skrev ett brev.

Jag inser att jag har hittat ett nytt band som berör och som jag med glädje sorterar in i samma fack som fjolårets sensation Ensamhushåll.

Och nu är det alltså dags för ny musik. Den fjärde delen av fyra eps under namnet ”Nu är det som det är” (det var det där med sympatin) släpps på fredag. Två nya låtar svärtad nästan högtravande pop.

Öppnande Imorgon kanske det känns bättre går tematiskt helt i linje med tidigare stordåd från den nedskrivna orkestern. Det är en dyster, men ack så vacker, låt som kort och gott byggs upp kring konstaterandet att det kan bli bättre imorgon. Om man härdar ut. Men läser man lite mellanraderna framkallar låten ändå känslan av att det blir det inte alls. För det går åt helvete ändå.

Dystert, men väldigt bra.

Sedan händer något. Det är som om Kapten Hurricane tinar upp. Plötsligt strålar vårsolen och den så kuvade orkestern sjunger plötsligt en regelrätt Bruce Springsteen-dänga om att dricka öl och bejaka livet. Att bli för full och göra bort sig. Jag vill gå ut ikväll hör hemma på Ullevi snarare än den lokala pizzerian.

Det finns hopp och finns det någon rättvisa i musikbranschen, ja då blir de faktiskt bättre i morgon.

Då slår Kapten Hurricane igenom.

 

I väntan på fredagens släpp tar ni med fördel del av bandets tidigare släpp på Spotify.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras