Papa Roach
Hovet, Stockholm
2014-11-06

Att ett band som Papa Roach fortfarande existerar är i sig fascinerande. De tillhör en skara av ytterst få band som överlevde nu-metallen (eller rapmetallen om man så vill) kring millennieskiftet och har klarat att gå vidare och utvecklas med värdigheten i behåll.

På genombrottsplattan ”Infest” från 2000 var det rapmetal som gällde för glatta livet. Det är så långt ifrån man kan komma vad som anses vara god smak idag. Ändå bjuckar Papa Roach fullständigt skamlöst på flera spår från nämnda genombrottsverk och kommer utan några som helst problem undan med det.

Men att Papa Roach fungerar även 2014, och imponerande nog väcker en publik som så långt varit väldigt avvaktande till liv, beror främst på att gruppen efter att den där hajpade formen av metal från tidigt 2000-tal svalnat fortsatte att fila på sitt sound och hittade en ny väg att trampa. De landade i en kombination av muskulös metal och kaxig rock som faktiskt i sina stunder (läs hitsen) är riktigt delikat.

Det visar sig den här aftonen i lyckade melodier som Getting Away With Murder och Still Swingin’. Där lyckas Papa Roach förena muskler med sväng på ett sätt som knappt fanns på kartan när orkestern slog igenom.

Som liveband har gruppen dock ett enda trumfkort att vifta med. De spelar påfallande stolpigt i vissa låtar och tappar det sväng som borde vara grundfundamentet i många låtar, men frontmannen Jacoby Shaddix håller skeppet flytande. Han är en sångare med så väl pondus som röstresurser och han styr skeppet med van hand. Det är hans show, resterande Papa Roach-medlemmar är statister.

När den lille herrn rusar upp på sittplatsläktaren blir publiken naturligtvis alldeles till sig och vill vifta med mobilkameror från alla möjliga håll. Men det är inte alls vad Shaddix har i åtanke.

– Fuck the picture, get on your feet an rock out. It’s horrible to sit in a seat at a rock show, gastar han för full hals.

Det är underhållning.

Lättviktig underhållning, och det sammanfattas ganska tydligt av att det är den stora hitlåten från 2000 som får knyta ihop tillställningen. Vad man än tyckte eller tycker om fenomenet nu metal kommer man aldrig komma ifrån att Last Resort är en jäkla stänkare till hitlåt.

 

Läs också recensioner av kvällens andra akter Wovenwar och In Flames.