Le Maine är det filmiska rockbandet som inte duckar för det dramatiska och som förenar episk rockmusik med mystiska sagoberättelser. När gruppen nu är aktuell med debut-epn ”ARTE” och förstasingeln Daughter of a King gav vi dem pennan och det i all anspråkslöshet smånätta uppdraget att lista de fem mest dramatiska låtarna någonsin.

Här har ni resultatet, de fem mest dramatiska låtarna någonsin enligt Le Maine:

O fortuna, Carl Orff
I denna musikaliska tolkning av Carl Orff kastas lyssnaren in i en värld av dramatiska toner från en fullskalig symfoniorkester i samklang med mäktig körsång. Spänningen stiger i följd med verkets tydliga och bombastiska arrangemang. För oss är stycket ett av de kanske mest påtagligt dramatiska verk som skrivits, något som många regissörer också verkar ha listat ut med tanke på förekomsten i diverse filmscener.

So Long, Tomas Anderson Wij
Att Tomas Anderson Wiij tillhör Sveriges textförfattarelit råder det inga tvivel på. Att inte fler har hört hans låt So Long är dock ett mysterium enligt oss. Det finns ett vemod och en sorgsen dramaturgi i texten som i kombination med fina melodier gör låten till ett av de bästa verk vi någonsin hört. Låten är åtta minuter lång magi.

Dance again, Kite
Den som gillar att uppleva mörk dramatik på nära håll bör snarast bege sig mot en KITE-konsert. Kite blandar episka melodier med skör elektronisk musik och effektfull scenografi. När du bevittnar Kite live förloras tid och rum.

War Child, Le Maine
Ända sedan vår låt War Child skrevs har tanken varit att berätta ett episkt äventyr i melodi och arrangemang. Ledorden vi haft har varit dramatik, film och storytelling. War Child kommer att finnas med som en av låtarna på vår kommande EP och vi är väldigt stolta över resultatet.

Dig Up Her Bones, Misfits
Med en fantastisk melodi och mystik tillhör Dig up her bones med Misfits en av våra absoluta favoritlåtar. Den är ett kvitto på hur mycket det går att göra med enkla medel.

 

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras