01.12.2017
Nordic Giants (Support: Sonic Black Holes)
Nochtspeicher, Hamburg

Cineastisk postrock med rötterna i samma jordmån som Sigur Rós, enligt brittisk media, och med liveshower som snarare påminner mer om performanceuppträdanden än standardiserade konserter. Som stor Sigur Rós-fan går det inte att undvika sådana lockelser när Nordic Giants lirar på Nochtspeicher en kall och blöt fredagskväll i Hamburg.

“En upplevelse bortom det normala” utlovar arrangören Karsten Jahnke inför Nordic Giants spelning på Nochtspeicher och avslutar med liknelser om “Storbritanniens svar på Sigur Rós”. Liknelserna finns där i allra högsta grad, särskilt på platta där samma melankoli och dysterhet framförs i liknande tonarter. Dock tar liknelsen slut där. När Sigur Rós använder Jonsí’s sång i form av påhittat språk som ett instrument i kompositionerna föredrar Nordic Giants att använda äkta gästsångare på album och EP’s. Och live är skillnaden oerhört stor.
Nordic Giants är ett performanceband som tonsätter kortfilmer live vilket skapar en helt annan känsla än vid en normal konsert. Detta är snarare teater där bandmedlemmarna under de fiktiva namnen Loki och Rôka genomför en teatershow iförda fågelliknande dräkter som anonymiserar bandmedlemmarna.

Intresset för Nordic Giants startar för egen del  2013 med EP’n ”Build Seas” som följde med gratis när en större beställning Sigur Rós-vinyler genomfördes. Killen som skickade plattorna skrev att han hade fått tjugo Nordic Giants-EP’s för att sprida till folk som möjligtvis skulle vara intresserade, och det var en fullträff redan från start. Suggestivt, mörkt, dystert och med feta samplingar av tal som med aggressiv ton påpekade att undergången är nära. När sedan debutplattan ”A Séance of Dark Delusions” visar sig vara ett ”postrocks-cineastiskt mästerverk”, enligt brittiska Uncut, och 2015 års i särklass bästa album på den personliga albumlistan ökar självklart intresset för hur ett tvåmannaband lyckas förmedla samma känsla live.

Nochtspeicher visar sig vara ett alldeles utmärkt hak för spelningen. Som många andra tyska konserthak snackar vi ett fyrkantigt rum utan inredning bortsett från en bar på höger sida samt ljudteknikerns och merch-folkets positioner längst bak i rummet. Dock, en hög scen är alltid en bonus om man vill undvika att trängas längst fram och ändå ha möjlighet att se bra. Det är emellertid långt från utsålt varför ”knôandet” knappast skulle bli ett problem.

Det tyska förbandet Sonic Black Holes lämnar vi med en gäspning och ett par pilsner – traditionell postrock utan nya idéer – och väntar istället in Nordic Giants. Redan vid 20.30 rökfylls scenen, en enorm digital backdrop drar igång en kortfilm om jordens undergång till en profetisk röst som påvisar att människans slöseri med resurser är problemet. Två fågelskrämmeliknande figurer dyker upp i röken och sätter sig vid var sin maskinpark mittemot varandra med en skärm i mänsklig storlek i mitten (som sedermera skulle användas för gästsångarnas deltagande). Inledande ”Taxonomy of Illusions” stadfäster melankolin och temat för kvällen – om världen fortfarande finns kvar efter spelningen har man banne mig misslyckats. Trummisen Rôka, som brukligt i bar överkropp och kroppsmålad med tribal-symboler, slår frenetiskt på trummorna och ändrar tempo i låtarna lika ofta som ett jazzband får för sig att någon skall köra ett solonummer. Det är just detta som gör Nordic Giants unika. Tempot och låtarna styrs av de kortfilmer som framförs på skärmarna. Allt anpassas efter vad som händer på skärmarna. Loki som sköter maskinparken håller stenkoll på animationer och kortfilmer och ger instruktioner i riktning mot Rôki med högerhanden när något behöver ändras. Bombastiska trumrytmer perfekt synkade med frenetiska pianosolon, ofta överröstade av samplingar som proklamerar samhällets kollaps vilket också förstärks av de mörka kortfilmer som visas på skärmarna. På något lustigt sätt är det satans så vackert!
Som bäst blir det i ”Illuminate”, ”Dark Clouds Means War” och, från nya albumet ”Amplify Human Vibration”, ”Spirit”, där man som publik övertygas om att helvetet väntar utanför konsertlokalens dörrar vid hemgång. Det blir också riktigt snyggt när gästsångare dyker upp på skärmen i mitten av scenen och får det att framstå som att sången livestreamas från en studio någon annanstans – teknologi när den är som bäst! Mest imponerande är alla instrumentbyten i låtarna; Loki växlar med olika typer av klaviatur- samt blåsinstrument; Rôki springer mellan trummor och gitarrer.

Spelningen avslutas som den börjas; en röst proklamerar att det är över nu, det är för sent. Förbered er för att livet så som vi känner det är borta. Riktigt så illa blir det aldrig dock. Utanför dörrarna ser allt ut som vanligt och 300 meter längre ner på gatan ligger en finfin pub som får tjänstgöra som vattenhål innan hemgång. Nöjd? Absolut! Är du Sigur Rós-fan och vill ta konsertupplevelsen ett steg längre skall du absolut se en Nordic Giants-spelning.

 

Om skribenten

Jimi Nilsson

Musikindustriforskare, tidigare ljudprånglare i ett antal London-baserade studios samt numera semi-funktionell trummis pga ett otal misslyckade försök att syssla med idrott. Har rötterna inom den elektroniska musikvärlden och dyker alltsomoftast upp i synth-, industrirock-, trip hop-, drum & bass- och electronicakretsar men har ett brett musikhjärta som också omfattar postrock, indierock och en hel del punk. Äger en av Frank Zappas gamla Moog-synthar.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras