Carolina Wallin Pérez fick sitt stora break 2009 med albumet ”Pärlor och svin” där hon tolkade Kent-låtar, och den 28 oktober, på dagen tio år sedan debuten, släpper hon en singel där hon går tillbaka till rötterna och också tolkar Eskilstuna-bandet – nämligen ”Förlåtelsen”.
Så det är väl självklart på sin plats att ta sig ett snack med Carolina om kent, om framtiden, om mastodont-körer och lite annat smått och gott.
På låten backas Carolina upp av den 120 personer starka Kent-kören, så det är alltså hon själv och 120 andra röster som hörs!

Av alla låtar Kent gjort, hur kom det sig att du fastnade för att göra just ”Förlåtelsen”?

Ja det finns ju ett gäng att välja mellan, jag återkommer alltid till texten och den här texten betyder lite extra mycket för mig. Dagen före prodrepshelgen inför avskedsturnén så blev jag dumpad och var sjukt ledsen. Det var skitsvårt att sjunga den här låten i början av turnén och tårarna rann på vissa gig, även om jag nog lyckades dölja det ganska bra (förutom för Malin och Daniela).
Kände igen mig i typ varje ord, så den fastnade lite extra hårt på ett personligt plan.

Kent-kören. En 120 personer stark kör. Jag hade varit livrädd för att drunkna bakom den massiva ljudväggen.
Hur gick resonemanget kring att ta in kören till låten?

Oj jag har inte alls tänkt i de banorna! Ser det snarare tvärt om, som att de lyfter mig. Så kul att få göra det här ihop med så många människor.

Jag vet att du inte är helt objektiv i frågan. Men tror du att kents musik kommer överleva oss alla?

Eeeeeh…ja! Klart den kommer:) Har svårt att se att något som är så starkt nu skulle försvinna med tiden.

Vad händer den närmsta framtiden för Carolina Wallin Pérez?

Håller på och skriver mer musik och ser fram emot att släppa något hyfsat snart! Har börjat producera mer själv också (bl.a. några låtar på mitt senaste album som kom i november förra året, plus Förlåtelsen) och ser fram emot att gräva ner mig mer i det.
Live gör jag lite blandade gig här och där. I jul blir det några med Weeping Willows och sen en vårturné med Petter.

Vilket är ditt starkaste kent-minne?

Hm, svår fråga för det finns så många. Självklart var allra sista giget en speciell dag – rolig, sorglig, mäktig, känslig och en ära att få vara med på. Att få göra en så fet turné, det var extremt roligt! Är också glad över allt jag fått göra som soloartist i och med min första skiva, så tack till dem för det.

Om kent skulle bestämma sig för att göra en Carolina-cover. Vilken låt skulle du helst vilja att de gav sig på?

Hahaha vilken rolig tanke! Aldrig funderat på, men oj….vore det inte kul om vi vänder helt på det, att de gör en hel skiva?
Men om jag ska välja bara en låt så får det bli Gå, men ta mig med dig från mitt senaste platta.

Mycket kent-frågor här nu. Finns det någon liten del av dig som ångrar att du är så starkt förknippad med Eskilstuna-orkestern?

Nej verkligen inte, jag har fått göra så mycket kul med deras musik, både ensam och med dem. Vore dumt att ångra.

Kommer vi få se en kent-comeback tror du?

Absolut inte! Har till och med slagit vad med en kompis – om de inte återförenats år 2036 så bjuder han mig på trestjärnig Guide Michelin-middag (och vice versa). Missförstå mig rätt, skulle också bli glad om de börjar spela igen, men ser fram emot att bli bjuden på en god och riktigt vräkig trerätters.