Alla har vi väl driftat iväg i tankarna och suttit och kladdat och kluddrat i ett block. Jag gjorde det under tre gymnasieår. Var det konst? Nej nej nej.. En autistisk babian hade ritat vackrare.

Men att sitta på egen hand och lekfullt skapa kan leda till vackra saker. Anna Nordenström satt i sitt vardagsrum en mörk eftermiddag och spelade in lite musik. Som man gör om man har den ådran.

Resultatet av detta lekfulla skapande blev en fjäderlätt poplåt. Om jag blundar ser jag svartvita bilder på soluppgångar och glada människor som leendes dansar i ett skyfall.

Enmans.. förlåt.. Enkvinnasbandet döptes till Call Me, detta är det första släppet från en skiva som väntas anlända samtidigt som septemberskogar sätts i brand.

 

Innan vi slår på stora trummor och skriver lovord så passar vi på att njuta av Disclosed.

En låt som onekligen lyckas skapa en lust att vilja ha mer, mer, mer. Så låt oss hoppas att den vackra trumman och förföriska pianoslinga är talande för framtida sound. För det låter bra. Herregud va det låter bra.

 

Eller som Nordenström sjunger: ”I can show you more than you know

 

Jag tar dig på orden Anna Nordenström.

Du har nu vunnit min nyfikenhet och uppmärksamhet.
 

 

.