Att gå på en Backstreet Boys konsert 2014 är att kastas femton år rakt bak i tiden.
Eller. Som att vara på konserten för femton år sen och få se in i framtiden.

Vi är lite äldre.
Dansar lite fulare. (sådär som vi var rädda för att vi skulle se ut när vi dansar).

Men vi är e x a k t lika glada.
Och känner lika mycket kärlek för grabbarna i Backstreet Boys.

Möjligtvis inte s a m m a sorts kärlek.

För vi vet vad dom har gått igenom.
Hjärtproblem, drogmissbruk och allt annat vi kallar livet.
Precis som oss.

Gruppen har varit borta så länge att jag faktiskt hade glömt bort dom och nyheten om en
spelning i Hovet mars 2014 renderade inte i mer än en gäspning.

För mig.
På ren rutin. Så jävla tråkig inställning!
Som att dissa mitt forna jag’s musiksmak.

Men så fick jag också fel.

Det behövdes inte mer än ett par sekunder i första låten förrän hela kroppen log  och dopaminet ökade.
Några låtar in i konsertern var jag dock chockad.

Jag kan varenda frasering?
Varenda textrad och ord.
Varje tonartshöjning.
I varenda låt.

Och fattar ni hur många låtar det är?
Setlisten i Hovet 13 mars 2014 innehöll runt 21 låtar.
Några nya jag inte kände igen. Resten kunde jag.

Jag var inte ensam.
Hela Hovet sjöng.
Hela tiden.

När As Long As You Love Me spelas blir publikhavet vitt.
Jag fattar ingeting. Men ser via storbildsskärmarna att det viftas för fullt med ”Welcome Home”-plakat.
Välkomna hem, grabbar.

Åh. Sådan kärlek.

För så är det ju.
Det är v å r a grabbar.
Stockholm har varit med och byggt upp dom.
Åtminstone Denniz Pop, Max Martin, Cheiron, Herbie och några till.
Men ändå. Stockholm. Sverige.
Boysen berättar för oss hur vackra vi är och hur besvarad kärleken är.
Det må vara ett billigt trick av dom.
Jag är först att köpa det!

Kontentan:
Vilken jävla härlig kväll!
När den var över hade precis alla på sittplats stått upp.

Män som kvinnor hade skrikit av glädje i falsett.
Japp. Män och kvinnor.
För det var så det var.
Det var i ärlighetens namn inte så många killar och tjejer där.
Inte i fysisk form.

Men mentalt var vi alla det.

Saknar du fredagspeppen?
Gjorde det dig glad då?
Då gör det dig glad nu.

Seså, sätt igång Backstreet Boys på hög volym nu!

Och just det;

Vad vi inte behöver nämna:
Det katastrofalt dåliga förbandet The Exchange.
Ett gäng ”coola dudes” som bjöd på a capella och dans av sort sämre.
Hela framförandet kändes som en ständigt ignorerad vänförfrågan på Facebook.

Vad jag kunde varit utan:
Denna återkommande reklam om album, Facebook och Instagrams-sidor.
Eller för all del. Backstreet Boys – The Movie. Snart nära dig.
Antar att det inte klirrar lika mycket i kassan som förr?

Vad framtiden erbjuder:
På deras album ”In a World Like This” från 2013 finns iallafall en låt som funkar.
Möjligtvis lite Bruno Mars-inspirerat.
Lyssna på Parmanent Stain och berätta för mig vad ni tycker.

Vad jag reagerade mest över:
Hur mycket manligt det var i publiken. Och då menar jag inte de som blivit
ditsläpade av sina partners. Utan de som var där för att de ville.
Riktigt roligt!

Skämskudden:
Lite missade toner hit och dit – rätt ofta.
Halvkass dans och koreografi (nej, jag hade inte gjort det bättre själv).
Men eftersom glöden i ögonen och den ständiga publikkontakten  fanns – gör det inget alls!

Vad jag lär mig:
Att ta vara  på nästa tillfälle som kommer att gå och se ett gammalt favoritband.
Hur fel kan det bli liksom?

Frågan:
Sen när blev konsert biosittning med popcorn och läskeblask?

Bästa betyget:
Att jag faktiskt köpte en t-shirt.

 

Setlist Backstreet Boys i Hovet 13 mars 2014.

1. The Call
2. Don’t Want You Back
3. Inclompete
4. Permanent Stain
5. All I Have To Give
6. As Long As You Love Me
7. Show ’Em (What You Are Made Of)
8. Show Me The Meaning of Being Lonely
9. Breathe
10. I’ll Never Break Your Heart
11.We Got It Going On
12. 10 000 Promises – a capella
13. Madeleine – a capella
14. Quit Playing Games (With My Heart) – a capella
15. The One
16. Love Somebody
17. Shape of My Heart
18. In a World Like this
19. I Want It That Way
20. Everybody (Backstreet’s Back)
21. Larger Than Life

bsb4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om skribenten

Malin Karlsson

Inkonsekvent och nyfiken känslomänniska med rötter i Skåne men livet i Stockholm. Ständigt lyssnande. Flitigt bloggande. Punkt.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras